Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De unga fattiga tu möta hvarandras blickar. Kanske
skola de finna lyckan och sällheten utan att lysas af vaxljus,
utan att vandra på rosor.
En korgosse kommer ändtligen med trumpen min,
bärande deras tvänne vigselljus. Efter honom framskrider
den prest, som skall helga deras äktenskap. Hans blick är
dyster, ty han beklagar kanske det öde, som denna dag
hindrat hans tjenstgöring vid högaltaret.
Brudgummen, icke rådlös, framställer med egen hand
bönstolarna för sig och sin brud. De knäböja. Kanske skola
de möta himmelen utan att knäböja på himmelsblått siden.
Kyrkans bronsport slås upp. Orgeln ljuder.
Hvarje knä hvilar mot sin bönstol, under det hvarje
hufvud vänder sig mot ingången för att fånga upp en blick
af den annalkande bruden, hvars skönhet och rikedom man
känner eller hört omtalas. Man är kanske äfven nyfiken
att se, hur en sextonårig flicka med skönhet och guld tar
sig ut i brudskruden, liksom man ej redan förestält sig det.
Dock sträcker sig icke, som i Sverige, den franska
nyfikenheten ända derhän, att man springer för att se
brudar, och icke heller vet man af det slags råhet, som
hemma hos oss vid dylika tillfällen stör en ung oskyldig
bruds ljufva, blygsamma tankar.
Armand hade efter sitt inträde i kyrkan, utan alt just
veta hvarför, önskat bana sig fram så nära högaltaret som
möjligt; men vid grinden till det träskrank, som ungefär
femton steg från den stora kyrkporten är upprest för att
tillbakahålla dem, som förut icke skaffat sig sittplats
der-innanför, hade han genast blifvit hejdad af de personer,
som före honom inkommit i kyrkan och fattat posto
utanför samma grind.
Försöket att tränga sig emellan dem hade misslyckats,
och han hade så mycket mindre skäl till ett nytt försök,
som deras rätt att stå skranket närmast var obestridlig.
Han måste således åtnöja sig med den plats han hade,
tröstande sig med hoppet att åtminstone kunna vara en af
de förste som skulle få se bröllopståget vid dess inträde i
kyrkan.
Men äfven med detta hopp såg det mörkt ut, ty de
personer som omgåfvo honom, icke nöjda med att ha
af-stängt honom från skranket, tycktes jemväl ha för afsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
