- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
413

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan ringarna vexlaW, ungefär som hos oss, samt
Abrahams, Isaks och Jakobs Gud ytterligare blifvit nedkallad
öfver de nygifta, aflägsnar sig kyrkoherden, hvarefter tvänne
andra prester träda inför högaltaret, och nu börjas den äkta
katolska ceremonien, bestående af pinglingar på klockor,
korstecken, svängningar med rökelsekar, altarkyssningar,
bugningar och nigningar, vid hvilken härlighet ett
protestantiskt öga har svårt att vänja sig.

Deremot behöfver icke örat vänja sig vid sången, den
härliga sången från de tvänne körerna, som svara hvarandra.

Sången är, som vi alla känna, den katolska kyrkans
starka sida, och den hänrycker samma själ som kanske nyss
förut med vämjelse vändt sig från den presterliga
panto-minen.

När monsieur Levasseur uppstämmer sitt:

» Adoremus in æternura
sanctissimum sacramentum,»

tror man sig höra ljudet af en basbasun, fyllande med
oförminskad styrka den mest aflägsna vrå af det stora templet.

Men när monsieur Lablache svarar med sitt:

»Laudate Dominum, omnes gentes!

Laudate cum, omnes populi!»

då är det åskan som mullrar öfver våra hufvud, och det
är som om marmorgrupperna rörde sig på sina piedestaler.
Närmande sig under många nigningar de nygifta, framräcker
presten mot dem den förgylda silfverpatenen, hvilken de kyssa
och derigenom besegla oupplösligheten af sitt förbund.

Derunder sjunger chören:

»Gloria Patri,

Gloria Filio,

Gloria Spiritui sancto!

Amen.»

Det är slut på högtidligheten.

De nygifta framför högaltaret lemna sina bönstolar.

De nygifta framför det andra mindre altaret knäböja
ännu på sina, ehuru kyrkan, hvad dem beträffar, en god
stund förut uppfylt allan rättfärdighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free