Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Septembristerna sjöngo hennes hymner, under det de
slagtade sina offer. Terroristerna utropade henne med
guillotinen öfver hennes hufvud. Bonaparte svor att rädda
henne, när han den 18 brumaire förrådde henne.
Restaurationen förde henne i vecken af sin fana som ersättning
för den ära kejsaren fört i vecken af sin. Ludvig Filip
upphemtade henne i sin ordning på julibarrikaderna, för
att, sedan han väl genom henne blifvit konung, släpa
henne bunden framför kanonmynningarna på Paris’
befästningar.
»I sanning, man skulle kunnat tro, att friheten, om hon
just icke varit allas förvärfvade egendom, åtminstone vore
vårt gemensamma arf, och att, om det fordom under
partistriderna funnits soldater för att bekriga henne, det numera
blott funnes medborgare för att försvara henne.
»Men förställningen är fallen, och sanningen står klar.
»En hvar visar nu öppet sina svagheter, sina lyten.
Alla qvinnor synas unga och sköna under sammetsmasken
och sidendominon, alla partier unga och sköna under
frihetens färger.
»Men låtande masken falla, hvad visa de? Hvad annat
än träldomens bleka anletsdrag?
»Träldomen! Se der det sista ordet af frihetens
motståndare.
»I sin fruktan för att gå framåt, gå de tillbaka,
oupphörligen tillbaka, letande i det mörka förflutna efter det
gamla enväldets förrostade bojor, för att med dessa fjettra
sin samtid, hvars barn de sjelfva äro eller borde vara.
»Se vi icke styrelsens tidningar försvara inqvisitionen,
under det styrelsen sjelf försvarar jesuitismen både i. ord
och handling?
»Hafva vi icke en konung, som, ehuru upplyft på
tronen af folkets blödande armar, likväl af lumpna dynastiska
medeltidsintressen öppnar för samma folk successionskrigens
blodiga fält?
»Höra vi icke dagligen talas om den brutala styrkans
rätt, om bajonettspetsens och kanonmynningens nödvändighet
mot egna undersåtar?
»Är det icke sannt, att man drömmer, att man hoppas,
ja, att man till och med förbereder en styrelse bygd på den
gamla legitima principen, som är förnekelsen af folkens fria
vilja och förnedringen af menniskans förnuft?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
