Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Emellertid bor ni sjelf nu här,» började ånyo
poliskommissarien.
»Ja, jag hyr två rum i detta hus.»
»Tvänne rum för en arbetare utan arbete, utan bröd?»
»Åh bevars... mina anspråk inskränka sig blott till
den lilla kammaren innanför salen, ty hvad sjelfva salen
beträffar, så inser ni väl, monsieur Didier, att den är
fullkomligt öfverflödig för min ringa person.»
»Visst icke öfverflödig för den som har så många
gäster som ni.»
»Som jag?» yttrade Armand skrattande; »ni, som är
så allvetande, monsieur Didier, vet då icke, att jag hyr ut
denna sal åt dessa herrar, som en gång i veckan komma
hit för att musicera.»
»Jaså, för att musicera?» upprepade poliskommissarien,
skrattande på sitt sätt.
»Ja, och herrarne påstå, att det skall vara ett af de
bästa musikrum i Paris.»
Poliskommissariens granskande blick öfverfor ånyo
församlingen. Det syntes tydligen på honom, att han blifvit
något bedragen i sin väntan.
Kanske bade man inberättat för honom, att detta bus
vore tillhåll blott för det slags folk som, när det icke har
något att äta, griper till vapen för att med våld skaffa
sig bröd.
»Messieurs,» sade han slutligen, riktande sitt tal mot
alla, »det kan icke vara er obekant, att polisprefekten vid det
strängaste ansvar förbjudit alla hemliga sammankomster.»
»Polisprefektens förordningar äro mycket tydliga,»
svarade den fetlagde herrn med det öfverlägsna utseendet,
i det han reste sig upp från sin bäok; »men om detta varit
en hemlig sammankomst, hade säkert ni, monsieur Didier,
icke funnit nyckeln sittande i låset till denna sal.»
»Mon dieu, tror jag icke att ni har en fiol i handen,
monsieur Marrast!» ropade poliskommissarien.
»H varför väcker detta så er förvåning?» frågade
Marrast.
»En stor advokat spela fiol!» yttrade Didier med sitt
högst egna leende.
»Ni anser då advokaterna för ett omusikaliskt slägte,»
sade Marrast; »behagar ni dröja qvar en stund, så skall
jag ingifva er en bättre tanke om oss... Säg mig blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
