Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Debardören är maskeradens hjeltinna, och hjeltinnans
hela beklädnad utgöres af skorna, strumporna, pantalongerna
och chemisen. Ingenting mer, men ofta någonting mindre,
ty genom den oupphörligt våldsamma rörelsen händer ofta,
att den sistnämnda klädespersedeln balkar ned nästan till
midjan.
Pantalongerna, af sammet eller siden, gå icke så långt
ned att de dölja den vackra runda vaden, och icke längre
upp än till det smärta, smidiga lifvet.
Debardören vill ej dansa sig lungsot på halsen, och
derför nyttjar han ej snörlif. Han vill vara mjuk, obesvärad,
graciös, och derför brukar han ej planchett.
Debardören är den värsta tjufpojke man kan tänka sig.
Han sparkar helt obesväradt sin kavaljer vid örat, i fall
denne ej hoppar som han, slår omkring sig med händerna
som han, skriker och väsnas som han.
Mången böjer sig ända till stoftet för att på nära håll
kunna beundra en vacker fot. På den franska maskeraden
kan man ha ryggrad af jern och ändå få den lilla foten på
näsan, kanske oftare än man är hugad.
Debardören är en fasa för de engelsmän som besöka
maskeraderna, ty han hatar tråkighetens originalitet.
Albions styfsinte son måste antingen fly eller dansa,
dansa eller bjuda på champagne, hvilket han lika ogerna
gör, ty allt hvad man förtär på dessa maskerader kostar
mer än tredubbelt mot på andra ställen.
Det är också till det mesta blott utländingar som rikta
restauranten. Fransmannen och fransyskan behöfva ej vin
och konfekt för att kunna dansa och ha roligt. Det fordras
mycket punsch och mycket sötsaker för att få våra svenska
herrar och damer trefliga, och just derför är det så känbart
att vara svensk, i synnerhet när man är på maskeraderna
i Stockholm.
Hvad debardören för öfrigt beträffar, tycker kanske
mången, som endast hört honom beskrifvas, att han väl
litet representerar det qvinligt säfliga och blygsamma; men
den som ser honom begriper ej, hur han kan vara
annorlunda.
Det öfverdådiga hör till kostymen, till pantalongerna,
och åt dessa hafva ju vi män gifvit reputationen; och att
debardören kastar sina ben högre än vi, kommer naturligtvis
deraf, att han har böjligare leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
