Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var ni som knuffade mig!» ropade lyonesaren
till en mask, som stod midt i trappan och skrattade högre
än alla de andra. Denne var en debardör i jacka och
pantalonger af gnldbroderadt svart silkessammet, hvita
silkesstrumpor med svarta sammetsband, likaledes broderade med
guld, samt på hufvudet en svart sammetstock med hvit
strutsfjäder, som hängde ned öfver venstra skuldran.
Kostymen, hvartill hörde svart sammetsmask, var splitter
ny och skilde sig från de öfriga debardörernas genom
jackan, hvilken, efter hvad vi nyss nämde, icke tillhör den
äkta debardören.
»Otacksamme Pierrot!» svarade debardören; »har du
någonsin hört fjäriln klaga öfver att han fått vingar?»
»Vingari ... Hvilka vingar?» frågade Félix, som icke
begrep hur man kunde tala om vingar med den som nyss
dumpit på näsan.
»Dem du förlorade när du föll,» svarade debardören;
»det är fem eller sex andra jag bevingat före dig, och de
flyga ännu kring salongen ... Men du, arme Pierrot, skall
bli en puppa för evigt.»
»Men i alla fall var det ganska oskickligt,» brummade
Félix, hvilken var snarstucken, såsom småstadsbor i
allmänhet.
»Var det oskickligt?» ropade debardören; »vänta, skall
du få se.»
En jättehög figur visade sig i detsamma midt i trappan,
klädd i skinn och med ett tigerhufvud till hjelm, samt en
stor messingslur i handen.
Denna mask skred med långsamma och tunga steg
utför trappan. Men hastigt såg Félix honom göra ett
för-tvifladt skutt utför och med dånet af en ramlande pelare
falla omkull på golfvet.
Jätten, snart på benen, rusade, liksom Félix, mot
trappan, rytande som ett lejon och hotande med
messingsluren, men, hejdad af municipalgardisten, måste äfven han
återvända med oförrättadt ärende.
Félix hade icke blott sett den flygande jätten, utan
äfven en den allra vackraste lilla hvita sko flyga i luften, och
som denna sko icke kunde vara mindre än foten som bar
den, så fann han, att den icke på långt när syntes sä
frånstötande som den känts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
