Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sä mycket bättre,» svarade resen; »en garde,
monsieur I»
»Jag skall icke underlåta det,» svarade Armand; »men
ni måste höra mig, innan det kanske blir för sent.»
»Om ni icke försvarar er, hugger jag ned er som en
hundl» ropade jätten.
»Fy, Simon!» yttrade Armand; »detta ord var icke
värdigt en så tapper man som ni.»
»Så skyll er sjelf, eländige!» röt jätten, mättande i
detsamma ett hugg öfver Armands hufvud, utan att gifva
denne tid att höja sitt vapen till parad.
Armand undvek hugget genom en rask volt åt sidan.
Jättens klinga trängde djupt ned i marken.
»Att en så gammal mästare på sabel som ni ännu icke
lagt bort de enfaldiga primerna!» anmärkte Armand lugnt
och stälde sig ändtligen en garde.
»Han flyr, den uslingen 1» ropade jättens sekundant
som tog Armands volt för ett steg till reträtt.
»Monsieur,» sade Eugéne till sekundanten, »det är
alldeles nödvändigt, att ni för tillfället iakttager den
fullkomligaste tystnad.»
»Hvarför det då?»
»Emedan ufvarnas tid först börjar med natten.»
»Hvem säger det!»
»Jag, om ni tillåter. . . Jag ser kanske icke ut att ega
så mycken djerfhet?»
»Åtminstone ser ni icke så ut på föttena,» hånade
sekundanten med mungiporna vid öronen.
Eugéne, liksom poeter i allmänhet, var känslig för
kritiken, antingen denna rörde de pedes hans sångmö
begagnade, eller de fötter han sjelf nyttjade. Kanske var
han ännu ömtåligare om de senare, emedan dessa, ovanligt
breda och flata i förhållande till de smala benen, mer
liknade svanens än den glade poeten säkert önskade.
Flat och icke finnande något för tillfallet lämpligt
gen-mäle hvarken på vers eller prosa, upptog ban derför från
marken de begge kasserade sablarna och kastade den ena
för sekundantens fötter.
Denne, en grof och storväxt vindragare, fattade sabeln,
vände dess spets mot sin venstra tumnagel svängde den
omkring och balanserade den några sekunder, visande på
detta sätt sitt förakt för en dylik leksak till vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
