- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
67

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni älskar er husbonde, och detta hedrar er,»
förklarande hertigen, släppande ett guldmynt i portvaktens
hand.

»Monseigneur!» stammade denne med skinande anlete
och ett nytt korstecken med den lediga handen.

Hertigen fortsatte sin väg öfver gården och uppför
trappan.

»Monsieur är sjuk, efter hvad jag hört,» yttrade han
till betjenten, som öppnat dörren till tamburen.

»Ja, monseigneur, i natt har det icke varit bra,»
svarade denne, bugande sig först och ryckande på axlarne
sedan.

»Jag har länge fruktat, att så skulle gå,» yttrade
hertigen, ånyo skakande på hufvudet.

Betjenten betraktade hertigen med en blick som visst
icke var qvickare än portvaktens.

»Som ni vet, har er husbonde sedan någon tid varit
stundtals oroad af svindel och tryckningar uppåt hufvudet.. .
Jag har derför rådt honom till försigtighet och att icke vara
så länge uppe om nätterna, som han vanligtvis brukar.»

»Ja, monsieur är alldeles för länge uppe om nätterna,»
medgaf betjenten, som icke hade någonting emot att gå
tidigt till sängs.

»Och det kan visst icke vara helsosamt för den som
är fallen för blodkonjektioner.»

»Nej, visst icke, visst icke,» instämde betjenten; »också
bekommer det monsieur alltid illa efteråt,» tillade han, väl
vetande, att ingen god tjenare får vara främmande för sin
husbondes krämpor.

»Jag förmodar, att man genast skickade efter doktor
Levisiére?» sade hertigen.

»Ja, monseigneur, och han instälde sig på ögonblicket,»
intygade betjenten.

»När var doktorn sist här?»

»För två timmar sedan; men vi vänta honom hvarje
stund.»

»Godt? . . . Men hvarför lägger man icke halm på
gatan utanför huset?»

»Doktorn nämde ingenting derom.»

»Det var obetänksamt af doktorn ... Låt genast breda
halm på gatan I»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 24 16:09:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free