Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att styrelsen ämnar offentligt anklaga dem som stält
sig i spetsen för denna bankett.»
»O himmel 1» skrek bankiren, sprittande upp från
bädden med förskräckelsen i sina anletsdrag.
»Den ämnar anklaga Odilon Barrot...»
»Och migl» af bröt bankiren, fallande tillbaka på sin
plats.
»Thiers och...»
»Och migl» qved bankiren från djupet af sina kuddar;
»men,» tillade han, något qvicknande till, »jag hade ju,
liksom Odilon Barrot, förbehållit mig att konungens skål
skulle drickas vid bordet 1 . . . Har ni icke sagt dem det,
hertig?... Konungens skål först och främst.»
»Jag tviflar på, att man skall våga anklaga er.»
»Ni har rätt, man skall icke våga det . . . konungen
skall icke tillåta det, ty han vet, att jag och alla mina
vänner, mina mäktiga vänner, äro honom och hans dynasti
med lif och blod tillgifna.»
»Emellertid vore det kanske skäl att taga sina
för-sigtighetsmått,» menade hertigen, »ty om ni också icke
blir offentligen anklagad, kunde likväl regeringens ovilja
blifva menlig för era enskilda affärer, till exempel det der
jern vägsbolaget, för hvilket ni står i spetsen.»
»ja, jal» ropade bankiren med den mest jemmerliga
stämma; »jernvägsbolaget! ... O, min Gud! . . . Man skulle
kunna göra några inskränkningar i reglementet till mitt
förfång ... Ja, jag anade genast, att jag skulle få mycken
olägenhet af den der namnteckningen . .. också ångrade jag
mig ögonblickligen . . . Men hur skall jag göra ? . . . Råd
mig, råd mig, bäste hertig I»
»Om ni på något sätt kunde draga er ur spelet, utan
att likväl stöta oppositionen för hufvudet »
»Ja visst, utan att stöta oppositionen för hufvudet;
förstås att man måste gå diplomatiskt till väga.»
»Utan tvifvel.»
»Men hvad bör jag då göra? . . . Hjelp mig, ty jag
är alldeles rådlös,» erkände Géronniére med en
uppriktighet, som icke mycket vitsordade hans anlag för
rådgifvar-kallet.
»Jag tror mig hafva funnit ett medel,» antydde
hertigen med en begrundande min.
»Så säg då!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
