Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga den der köpmannen, som nu äfven håller på att
stänga sin.»
»Monsieur,» frågade hon denne, »det ser ut som det
vore slut med handeln för i dag, och likväl är väderleken
den vackraste och bulevarden öfverfyld af promenerande.»
»Slut med handeln för i dag?» upprepade köpmannen
med ett dystert leende; »hvarför icke så gerna säga: slut
för veckor eller månader 1 ... Är det vackert väder, när
himlen är betäckt af moln ?... Kallar ni det för promenad,
när ett helt folk är i rörelse?. .. Och allt detta,» tillade
han, mumlande mellan tänderna, »för några ministrars skull,
som icke vilja lemna sina lönande platser, och en konungs,
som ...»
Slutet af meningen dog bort i ett »sacredieul»
hvar-under köpmannen gick in i boden och bommade till
boddörren innanför.
De unga älskande fortsatte sin väg, reflekterande öfver
de personer de mötte. Det var också falt för betraktelsen.
På hvarje mun herskade orden: reformbankett och
mi-nistér, under det hvarje öga blixtrade vrede och hvarje arm
visade hot.
De unga tu passerade Boulevard Montmartre, hvarinvid
i huset n:o to Boieldieu, kompositören till Hvita frun och
Kalifen i Bagdad bodde, tills han der 1831 dog. Ankomna
till Boulevard Poissonniére, måste de stanna, emedan en der
samlad folkmassa tillstängde vägen för dem.
Vid denna bulevard i n:o 19 bodde och dog 1842
Cherubini, Vattendragarens kompositör.
Icke långt derifrån vid Rue du Faubourg Poissonniére
n:o 76 är en kasern, der marskalkarne Lefébre och Hoche
började sin bana som simpla soldater. Äfven Bernadotte låg
der som löjtnant, icke anande att han en dag skulle bära
en spira och allra minst öfver Sverige, som han då
troligtvis icke kände ens till namnet.
»Hvad är det fråga om?» sporde Collette en karl i blus.
»Ah,» svarade denne, »man läser upp ett manifest, som
bestyrelsen för reformbanketten utgifvit... Det duger att
läsa, det, skall jag säga ... Bravo, bravo I» tillade han, ehuru
han på detta afstånd omöjligen kunde höra hvad som lästes.
»Men hvad innehåller manifestet!» frågade Félix.
»Monsieur!» svarade en annan blus, »jag har redan läst
det i dagens tidningar; det är en uppmaning till hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
