Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sare intågade i Tuilerierna, hvarefter slottet blef den
kejserliga senatens palats och sedan vid restaurationen pärernas.
Inför dessa pärer och i samma palats stod marskalk
Ney anklagad för högförräderi den 12 november 1815.
Dömd till döden, tog han der afsked af maka och
barn, hvarefter han klockan nio följande morgon åkte genom
den stora alleen, som leder till observatorium.
Vid slutet af alleen lemnade Ney sitt åkdon och
yttrade följande:
»Inför Gud och menniskor protesterar jag mot denna
dom, vädjande till Frankrike och efterveriden. Lefve
Frankrike 1»
Derefter vände han sig till de soldater som skulle
verkställa domen.
»Rätt på hjertat!» ropade han, hvarefter »den uppraste
bland de tappre» föll, genomborrad af tolf kulor.
Man ser ännu i trädgårdsmuren märken af de mördande
kulorna.
Tjugo gånger har man med kalk betäckt dessa märken,
tjugo gånger ha de återkommit.
Kalken liksom blyges för att skyla bourbonernas brott,
eller också gör sig muren en ära af att inför verlden visa
märkena af det bly som gått igenom en hjeltes hjerta.
År 1830 blef Luxembourg fängelse för Carl X:s
ministrar och öppnade sedermera gång efter annan sina portar
för dem som skjutit på Ludvig Filip, såsom Fieschi, Pepin,
Moret, Alibaud, Lecombe m. fl., hvilka alla gingo derifrån
sitt välförtjenta straff till mötes.
Luxembourg var äfven palats för Ludvig Filips pärer
ända till 1848, då det öppnade sig för Louis Blanc’s.
De senare, än i blus och än utan, höllo der sina
dagliga sessioner, hvarvid de uppassades af de förra pärernas
vaktmästare i broderade rockar och hvita silkesstrumpor.
När Louis Blanc understundom fann sitt auditorium för
bullersamt och stormande, yttrade han blott: »Messieurs,
låtom oss icke uppföra oss som pärer I» och genast blef det
tystnad och ordning.
Nu är pärernas sal tom, och ingen annan besöker den
än »Henri cinq» i sina drömmar, samt resande som hafva
ögon och sinne för det sköna i arkitekturen.
Trappan som leder dit är för sig själf ett mästerstycke.
Utom de joniska pelare och ypperliga basreliefs, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
