Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det östra konstgalleriet är betydligt längre än det
vestra, emedan en del af det senare är upptagen af den
ofvannämda trappan.
På taket af den långa terrassen, som sammanbinder de
begge norra paviljongerna, går man från det ena galleriet
till det andra, passerande dervid igenom den på midten
befintliga paviljongen, hvilken äfven invändigt är försedd
med skulpturarbeten, likaledes af inhemska lefvande mästare.
Vi hafva många förmiddagar genomvandrat de ofantliga
salarne i Louvren, en vandring som, i fall vi haft den
afundsvärda lyckan att tillhöra de verkliga kännarnes antal,
troligtvis skulle varit en olympisk promenad.
Men, ehuru vi visst icke hafva någonting emot många
madonnor, har det likväl understundom förefallit oss något
tröttande på längden. Antingen är det glansen af de många
gloriorna som förbländat våra jordiska ögon, eller är det
mängden af de många golftiljorna som tröttat vår fot.
Ingen mensklig nacke står ut med att oupphörligen
under loppet af flere timmar så der vrida sig uppåt
väggarna.
Också hafva vi mött tusentals personer, som nästan
med förtviflan genomstrukit gallerierna, läspande ordet
charmant! men gäspande i katalogerna.
Konstens gudinnor, så framt de vilja vara menskliga,
skola förlåta dem det.
Skuggorna af Rafael, Murillo, Velasquez, Ribera, Cano,
Moralés kunna ej vara obilligare än de gudinnor de dyrkat.
Deremot har det förefallit oss vida mindre tröttande
att genomgå Luxembourgs gallerier. Men så är der också,
i förhållande till Louvren åtminstone, ganska litet af
golftiljor och — hvarför icke erkänna det? — nästan intet af
madonnor.
Der är mindre högt, men mera trefligt. Det är en
horisont som vi kunna fatta utan att förlora oss i det
oändliga. Det är med ett ord så lagom för den svagare
dödlige.
De skola ömkansfullt draga på munnen åt oss dessa
stora konstdomare, som hafva kransar endast för
hundraåriga grafvar och endast tjusas af de färger som torkat för
två eller tre sekler tillbaka. Men vi, som tycka att kransar
icke heller misskläda de lefvandes pannor och att färger icke
blifva vackrare genom en högre ålder, skola i förbigående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
