Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand stod länge framför denna tafla, ty det föreföll
honom som kunde han spegla sina oroliga ögon i den blanka
isen, eller också behöfde han svalka sig i den kalla luften,
väntande kanske att vintermolnet, som tycktes trögt skrida
fram öfver landskapet, skulle lösas upp i snö och falla ned
öfver hans heta panna och glödande kind.
Då uppfångade hans öron ljudet af slottsuret, som slog
den andra qvarten. Han vände sig från taflan och gick
långsamt in i stora galleriet.
Närmare dörren till det rum hvarifrån han kom sutto
konstnärer af begge könen framför hvar sin målareställning,
sysselsatte med att kopiera.
Den första: det berömda landskapet af Watelet.
Armands öga dröjde med välbehag vid den lilla gångstigen,
som slingrar sig längst bakom förgrundens trädstammar och
ofvanom den vilda skogsströmmens gröna vågor, som bryta
sig mot pålarne, hvarpå den lilla bron står, under det han
afundades vandraren på stigen hans lycka att så der, fri
från stadslifvets buller och qvalm, kunna njuta af naturen i
dess fullaste fägring och rikaste vexling af vatten, jord och
luft, hvilka synas täfla med hvarandra i lif och skönhet.
Den andra: den prisade interiören af klosterkyrkan
San Benedetto af Granet, med munken och hans bedjande
disciplar i den mörka förgrunden samt längst bort i det af
solen upplysta hvalfvet den bedjande qvinnan, hvars ansigte
synes förklaradt på samma gång af solens strålar och
andaktens heliga låga, detta mästerstycke i
perspektivmålning som Armand ännu icke funnit öfverträffadt af
något i samma slag.
Den tredje: Aftonen af Gleure, klar, mjuk och
genomskinlig, som man såge den genom drömmens eller diktens
rosenslöja.
Den fjerde: Morgonbönen af Dubufe. En moder lär
sitt barn bedja, under det fadern står bakom, bevitnande
sina tvänne älsklingars andakt.
Barnet hopknäpper sina små skäfa fingrar och blickar
mot himlen, såsom modern bedt det göra.
Men hur blir hon icke belönad för den undervisning
hon gifvit sitt barni
Det tycktes Armand, som hela himmelen hade stigit
ned i barnets ansigte med en stjerna för hvardera af dess
ögon och den eviga morgonens glöd för dess mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
