Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda och lika blindt tro på det onda samt göra våra
beräkningar derefter . . . Misstro och beräkning, se der allt
hvad vi lära oss, se der de grunder hvarpå vi bygga vårt
lif, skimrande pä ytan, men tomt och öde på djupet.*
»Och falla en gång fjällen från våra ögon, så är det
vanligen för sent,» återtog hon efter en stunds uppehåll.
»När jag efter ceremoniens slut i Madeleinekyrkan mötte
er blick och såg det varningens tecken ni gaf mig, då
tänkte jag: denna blick kan ej bedraga, denna hand ej
förfalska ... Jag fann att jag, som dömt er ohörd, sjelf blifvit
dömd, men utan hopp att någonsin få min dom
återkallad ... Mitt samtal med hertigen efter återkomsten från
kyrkan stärkte mig ytterligare i denna hemska
öfver-tygelse ... Med en af ängslan blandad undergifvenhet biföll
han min begäran att uteslutande få lefva för mig sjelf och
att ostördt egna mig åt den konst, som jag från min
barndom älskat och i hvilken jag borde finna någon ersättning
för ett glädjetomt lif... Jag har funnit den, och jag tackar
himlen, som gaf mig sinne för det skönas uppenbarelser på
jorden ... Denna tacksamhet är så stor, att jag glömt klaga
öfver bristen på den talang och det snille, som föreviga
konstnärens verk och bära hans namn genom de aflägsnaste
tider.»
Hertiginnan tystnade.
Armand stod framför henne med hopknäppta händer,
ickv vågande afbryta denna tystnad.
Det är öfverflödigt att mäta höjden af det deltagande
eller djupet af den smärta, hvarmed han lyssnat till denna
lidande och likväl så undergifna qvinnas ord.
Mångdubblad kände ban i sitt bröst hennes sorg, utan
att finna en enda gnista af den tröst, som tycktes lugna
henne.
Han forifor att anklaga sig sjelf såsom den der
medverkat till hennes olycka, och han svor i sitt hjerta en
helig ed att egna hela sitt lif ät hennes tjenst och att
bjuda sitt bröst åt den första fara som kunde hota hennes
lugn, drömmande med vällust om det ögonblick, då han
med sitt blod finge försona det fel, hvartill han ansåg sig
skyldig.
»Emellertid var jag mycket orolig för det jag ej på
dessa månader hörde något af er,» började ånyo hertig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
