Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grupperat sig omkring Delarocbe, hafva tecknarne samlat
sig omkring Ingres... Men det stycke vi nu se är det
minst lyckade af denne målare och kanske äfven af hela
samlingen här i Luxembourg.. . Man ser genast, att
koloriten icke är Ingres’ starka sida: det är alldeles för grannt
på en så dyster grund.»
»Jag förstår icke ämnet,» yttrade Armand.
»Ämnet är taget ur ett poem af Ariosto,» förklarade
hertiginnan; »skön Angelica är fjättrad vid en klippa, och
ett hafsvidunder närmar sig för att sluka henne, då i
detsamma riddar Roderik jagar fram på en bevingad häst,
stöter sin lans i vidundrets gap och befriar den sköna .. .
Hvad är ert omdöme om denna tafla?»
»Jag tycker, att det icke fordras mycket hjeltemod för
att med tillhjälp af en bevingad häst besegra hvilket
vidunder som helst,» svarade Armand; »riddaren borde haft
nog af sin lans och sitt svärd ... Som det nu är tillstäldt,
är det ingen fara åtminstone för honom sjelf, och utan en
sådan fara kan väl icke gerna hans bragd få namn af
hjeltebragd.»
»Ni torde icke hafva så orätt... Men hvad är det som
först faller er i ögonen, när ni ser på detta stycke?»
»Skulle ni kanske mena riddarens gyllene rustning?»
frågade Armand efter en stunds närmare granskning.
»Ni har blick, monsieur Armand ... det är just
rustningen jag menar . . . Angelica är onekligen mycket väl
tecknad, der hon står vid sin klippa; vidundret, som gapar
mot lansspetsen, är så fasaväckande inbillningen kan göra
det; det mörka bafvet och de dystra klipporna i bakgrunden
äro ganska naturliga; men allt detta förlorar sig i glansen
af den präktiga rustningen, och det är nästan som hela
scenen ensdast tillkommit för att visa den . . . Sjelfva den
hotande lansen tyckes vara fäld mindre för att träffa en
fiende än för att uppfånga en solens stråle.»
»Ah, men hvad ser jag!» fortfor hon, flyttande sina
ögon från taflan till Armands ansigte; »det var verkligen
öfverraskande... Monsieur Armand, hvad tycker ni om
riddarens ansigte?»
»Åjo,» svarade denne, närmande sina ögon till detta
ställe af taflan; »det är vackert, men stelt, ungt, men kallt.»
»Så är också min tanke... men vet ni hvad som
öfverraskade mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
