- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
133

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»när jag reste till Italien, till Rom, hvarför gjorde jag
det?... Jo, de Beaudreuil, för er skull... Ni älskade mig,
och jag älskade äfven er, så trodde jag åtminstone . .. Era
fränder, som hatade mig, lade sig emot vårt giftermål,
och er ekonomiska ställning tillät er ej att trotsa dem ...
Ni kom efter mig till Rom, der vi ingingo ett hemligt
äktenskap . .. Jag, en markisinna d’Estelle af en ätt
jemn-god med eder, beqvämade mig likväl dertill... Det var
redan en uppoffring, hertig, som ni förstod uppskatta,
Åtminstone på den tiden... Era många besök hos mig
blottstälde mitt goda rykte inför verlden, som måste hållas
i okunnighet om de band som förenade oss, och detta var
också en uppoffring, större och bittrare än den förra. ..
Jag sökte emellertid trösta mig med det hopp, att någon
förändring inom eder slägt skulle bäfva detta obehagliga
förhållande och sedan inför verlden gifva mig det namn,
som jag hade rättighet att bära.. . Efter någon tids
sam-manvaro lemnade ni mig, och det var minst sagdt
otacksamt af er.»

»Otacksamt 1» upprepade hertigen; »hvad var det som
tvang mig att lemna er? Hvad annat än ert lättsinne, er
otrohet?»

»Min Gud, hur har ni hjerta att så strängt bedöma
en qvinnas kapriser 1» yttrade markisinnan vårdslöst.

Kapris är ett ord bakom hvilket de förtjusande
parisdamerna dölja alla sina snedsprång, de större så väl som
de mindre.

När detta ord leker på en fransyskas läppar, då är
tiden inne att tänka på återtåg, så framt man ej vill spetsa
hela sitt lugn på det lilla försåtliga ordet.

»Ni reste till Paris,» fortfor markisinnan, »och på nära
ett helt års tid hugnade ni mig ej med någon underrättelse .. .
Jag fruktade, att en olycka bändt er, ty jag är icke så
känslolös som ni föreställer er... Slutligen tog jag mitt
parti och reste efter er... Min fraktan var grundad, ty
jag återfann er i ett högst bedröfligt tillstånd ... Ni hade
ruinerat er sjelf och er slägt, ni hade redan ätit upp
tvänne onklar och Gud vet icke hur många tanter...
Det understöd Henri cinq skickade er räckte knappast till
foder åt era hästar och livré åt era lakejer... Ni kunde
icke hjelpa er sjelf, än mindre gagna er höge beskyddares

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 24 16:09:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free