Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men ni har glömt det löfte ni gifvit honom »
»S:t-Bris skall nöja sig med guld.»
»Men tycken äro mycket olika här i verlden ... det
kunde falla honom in att mer älska den bleka hertiginnan
än det röda guldet.»
»Det skall bli min sak att tillfredsställa honom.»
»Det är således .afgjordt, att borgardottern förblifver
hertiginna de Beaudreuil?» frågade ånyo markisinnan, men
denna gång med ett lugn, kanske mer olycksbådande än
den harm och det förakt hon nyss vid samma fråga röjde.
»Som sakerna nu stå, finner jag ingen förändring
nödvändig,» svarade hertigen.
»Ni erkänner likväl, att händelser kunna inträffa som
påkalla en dylik förändring?»
»Utan tvifvel... men . ..»
»Men om nu en af dessa händelser redan inträffat?»
afbröt honom markisinnan.
Hertigen såg på henne med en frågande blick.
»Ja, hertig, den har inträffat,» fortfor markisinnan,
»inträffat för lång tid tillbaka, fast ni i er blindhet
ingenting märkt. . . Men hvem gaf er då rättighet till detta
öfvermod som gör, att ni i alla som omgifva er endast
ser medel eller verktyg, färdiga att blidt lyda era nycker
och tjena er girighet eller ärelystnad?... Ni liknar dessa
odresserade djur, som uppdrifva villebrådet i den tron, att
de göra det för egen räkning, och derför icke bli litet
förvånade och bestörta, när jägaren, deras herre, rycker bytet
ur deras mun ... Ni skall för sanningens skull förlåta mig
denna oartiga jemförelse.»
»Jag förstår er icke, markisinna,» sade hertigen, gripen
af en ny oro.
»Ni skall snart förstå mig, hertig de Beaudreuil.»
Hertigen anade, att ögonblicket var inne för stormen
och blixten.
»När jag visade er vägen till Géronniéres rikedomar,»
förklarade markisinnan, »när jag för er öppnade utsigten
till anseende och makt, gjorde jag det lika mycket för min
som för er räkning... Er väg är således min, er utsigt
min, och kunde det väl vara annorlunda? Vi voro ju ett,
ett inför det altare vid hvilket våra händer möttes, ett inför
den Gud som mottog våra eder.»
Hertigen lyssnade med stela ögon och vidöppen mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
