Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen vän?... Ah!» tillade hon leende, »jag har ju min
riddare pä Bastiljplatsen... min fattige och obemärkte, men
tappre, trogne riddare.»
När hertigen kommit upp i sin väning, möttes han af
baron S:t-Bris, hvilken muntert skyndade emot honom.
»Ni här, monsieur?» sade hertigen till baronen.
»Ja,» svarade denne, »och med mänga nyheter, hvaraf
en kan vara nog för oss, ätminstone för närvarande.»
»Och denna nyhet är?»
»Att municipalgardisterna samtligen draga sig ät
högvakterna, och att polissergeanterna börja beklaga sig öfver
den nyck af naturen som gjort dem nägra tum längre än
vanliga menniskor.»
»Hvad menar ni med det?»
»Hvad annat än att polisen kommer till korta, sä fort
den hinner.»
»Deraf följer?»
»Att intet tillfälle kan vara mer tjenligt än nu, för
den händelse ni skulle vilja göra ett visst rykte till
verklighet.»
»Ja, det är verkligen hög tid,» sade hertigen, pustande
ut och torkande sin panna; »det är hög tid, så framt icke
ett nytt rykte skall gifva sig luft, ett rykte som förhåller
sig till det gamla som domsbasunens ljud till aftonvindens
suck... Den senare insöfver de lefvande, men den förre
uppväcker de döde ... Ja, S:t-Bris, ögonblicket är inne, om
också en municipalgardist postade vid hvarje gathörn och
en polissergeant lurade vid hvarje port!»
FEMTONDE KAPITLET.
Spökhusets granne inomhus.
Broder Brédöt, af hvilken läsaren både hörde och säg
åtskilligt i slutet af .1847, bebodde ännu det lilla huset
midt emot Armands förra hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
