Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot mig... de ha skonat mitt blod, men de ha
sönderslitit mitt hjertal»
Den blå mannen gömde sitt ansigte i sina händer.
Han sörjde öfver något, hvaröfver icke många skola
sörja, nämligen att ingen denna dag velat mottaga hans
gåfvor.
Bullret af en tung vagn på gatan störde Den blå
mannen i hans sorg.
Han höjde sitt ansigte och förde det till öppningen
på fönstret.
Men han såg ingenting annat än en stor täckvagn,
hvilken stannat utanför porten till det hus, som var närmast
det hvari han sjelf bodde.
Ett par stolta svarta hästar voro spända för vagnen,
och en kusk satt på sitt tillbörliga ställe.
Silfverbeslagen på hästarnes seldon och guldgalonen
kring kuskens hatt blänkte mot lyktan, som hängde öfver
porten, framför hvilken vagnen höll.
Men vid denna härlighet kunde ej Den blå mannens
ögon länge hvila.
Han drog tillbaka sitt ansigte och försjönk ånyo i sina
dystra betraktelser.
»Det blir som 1830,» sade han; »blod skall strömma
på gatorna, hus gå upp i lågor, barn bli faderlösa, hustrur
enkor... Enkor och faderlösa barn!» upprepade han,
sprittande till; »jag skall då få mycket att göra!»
Det var nästan som hade ett matt leende krusat hans
tunna läppar.
Sorgen öfver de olyckor han icke kunde förhindra
tycktes något mildras vid tanken på de olycklige, som det
kanske en gång blefve honom förbehållet att trösta och
hugsvala.
Han tystnade och började räkna på fingrarna.
Hvad räknade han? Räknade han efter i hvad mån
hans hjelpsamhet skulle vara rillräcklig för de mår ga, som
kunde behöfva den?
Han upphörde att räkna, sänkte både hufvud och
händer.
Han hade förlorat siffran vid gränsen af sin egen
förmåga.
Han kände sitt hufvud värka och närmade det ånyo
intill den friska luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
