Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla deltogo deruti så när som på tre olusar, hvilka
med fald bajonett bevakade de fångna municipalgardisterna.
»Det är icke jag som stannat omnibusen,» anmärkte
den fördragsamme kusken, »icke heller jag som spänt ifrån
hästarne och sedan stjelpt omkall mitt eget åkdon, hvilket
hade varit en stor galenskap af mig . . . Men hvad ville jag
göra? En emot så mångal... Jag ville skrika, men man
tvang mig att tiga, man tvang mig dertill med hugg och
slag, var det icke så?»
»Jo visst,» svarade Armand skrattande; »man har tvungit
er med hugg och slag.»
»Det fattades nu bara, att man äfven tvunge mig att
fylla vagnen med sten, i stället för med passagerare,»
yttrade kusken, »det fattades bara det.»
»Så gör hvad som fattas dål» sade Armand.
»Ja visst, om man tvingar mig.»
»Det är klart, att man tvingar er,» yttrade Armand,
knuffande till kusken med len hand.
»Ajl» jämrade sig kusken, mycket känslig äfven för
den minsta kroppsliga smärta, och började derefter med
mycken liflighet arbeta på gatans npprifning och vagnens
fyllande med sten.
Armand, som icke sjelf lade hand vid verket, stälde
sig vid porten till ett gammalt hus nära hörnet och studerade
vid skenet af en lykta kartan öfver Paris.
Utan att kanske sjelf veta det, stod han utanför ett
hus som också har sin märkvärdighet, daterad från första
revolutionen.
1 detta gamla hus bodde Maximilian Robespierre.
Han hyrde ett par små, nästan ruskiga rum i andra
våningen; men derifrån styrde han icke desto mindre, under
loppet af mer än tre år, den stora republiken.
Från detta hus fördes han den 30 september 1791 af
det jublande folket, som, spännande sig för hans vagn,
drog honom jemte Pétion, begge bekransade med eklöf, i
triumf till La cour des Feuillants, der nationalförsamlingen
då hade sina sammanträden.
»Vive Pétion!, Vive Robespierre!» skallade det under
hela vägen omkring de begge folkgunstlingarne, de begge
afgudarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
