Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre år derefter stannade framför porten till samma bus
ett annat åkdon, på hvilket, jemte flere olyckskamrater,
samme Maximilian Robespierre satt.
Men den förre triumfatorn hade sina begge armar
bakbundna, och i stället för eklöfskransen bar han den blodiga
dnk, hvarmed man förbundit hans sårade hufvud för att
kunna lägga det lefvande under guillotinen.
Folket, som, äfven denna gång jublande, förde honom
till afrättsplatsen, lät åkdonet dröja en stund vid porteD,
troligtvis för att låta den förre afguden i förbifarten
öfver-tänka alla afgudars vanliga öde.
I samma fönster hvarifrån han i tre års tid med
hänryckning lyssnat till lefveropen såg han nu de eländigaste
qvinnor dricka, spela och vinka honom upp till sig med de
oblygaste åtbörder, och allt detta under folkets fortfarande
bifall.
Derefter fortsatte den hemska kärran sin ännu
hemskare bana.
»Hvilken ypperlig, pittoresk scenl» hviskade i Armands
öra en ungdomlig röst.
Armand vände blickarne från kartan och mötte sin
vän poetens.
»Ni, Armand, stående under lyktan med kartan i
handen,» fortfor Eugéne, »soldaterna vid muren der med
bajonetterna mot deras bröst, arbetarne der som resa
barrikaden, och allt under skydd af nattens mörka vinge...
Det är en scen för målaren och skalden .. . Också har den
gifvit mig en ny, eldfangd idé för min sista vers... Medan
ni, Armand, flyger med ögonen öfver Paris, sporrar jag
min pegas till en flygt mot Pinden.»
Poeten framtog ånyo sitt plån och sin penna.
Armand kastade en blick på barrikaden och sina
dermed sysselsatta vapenbröder.
»Det gör mig ondt, monsieur Eugéne,» sade han
derefter till poeten, »att jag ånyo måste be er stoppa in
ert plån och er penna... Icke heller nu ha vi tid att
skrifva vers.»
»Icke heller nu?... Men hvad är det då nu igen?»
»Det är nog, kamrater I» ropade Armand till de
arbetande.
»Hvad är det som är nog?» frågade Eugéne.
»Barrikaden är färdig,» svarade Armand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
