Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer... Men i morgon skall solen belysa en barnaskara,
som intet öga kan räkna och inga kanoner förstumma.»
»Bravo! LefveArm...»
»Tystl» påbjöd anföraren; »hören I nu?» tillade han,
lyssnande.
»Ah, de komma från Rue Rivoli,» hviskade en.
Derefter gaf anföraren hviskande order till fyra af sina
vapenbröder. De fyra, likaledes hviskande, upprepade dem
för de öfriga.
Armand gaf nu ett tecken, och alla försvunno från
platsen med hindens snabbhet.
Soldaterna och kusken stodo qvar. De förra rådslogo
en stund med hvarandra och smögo sig slutligen bort. De
blygdes kanske för att möta de amyckande trupperna. De
hade förlorat sina vapen, och en fransk soldat som förlorat
sitt gevär utan att kunna försona förlusten med en
framvisad blessyr gör bäst i att smyga sig bort, när han ej
kan skjuta sig för pannan.
Kusken linkade till sina hästar, hvilka äfven stodo
qvar och icke tycktes hafva något emot att omnibusen,
deras gamla påhäng, låg kullstjelpt och full med sten.
»Det var då bara för ro skull!» mumlade kusken
förargad mellan tänderna; »men,» tillade han något ängsligare,
»det är inte rådligt att stå nära en barrikad utan annat
sällskap än hästar ... Man kunde lätt falla på den tanken
att jag’ensam gjort det der för mitt nöjes skull, fastän jag
på det hela taget endast varit tvungen dertill med hugg
och slag... Ab, der komma soldaterna flocktals.»
Derefter började han klaga öfver förlusten af sin omnibus
och skrika som en galning.
Hästarna voro lugna. Men så hade de ock
otvifvel-aktigt bättre samvete än deras herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
