- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
245

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Rymt?»

»Rymt med baronen.»

»Baronen!»

»Ja, med baron S:t-Bris.»

Collette måste stödja sig vid Félix’ arm, för att ej
sjnnka till gatan.

»Det är icke möjligt!» ropade hon slutligen; »jag säger
er, att det icke är möjligt!»

»Men det är dock sannt,» intygade en af hertigens
betjenter; »hertiginnan skulle, såsom hon föregaf, fara till
sorghuset klockan fyra och for verkligen ... Men en timme
efter hennes affärd fick hertigen ett bref.. .»

»Från hertiginnan?»

»Nej, men från baron S:t-Bris.»

»Och i detta bref?»

»I detta bref, som hertigen nästan vansinnig af sorg
och harm uppläst för oss alla...»

»I detta bref?... Och hvad skrifver baronen i detta
bref?» frågade Collette med en bestörtning, som ej kan
beskrifvas.

»Han underrättar helt enkelt hertigen derom, att han
och hertiginnan, som icke kunna lefva utan hvarandra.. .»

»Som icke kunna lefva utan hvarandra!» upprepade
Collette; »baronen och hertiginnan!... Ah, det är en nedrig
osanning 1... En osanning svartare än natten! >

»Men så står det likväl i baronens bref,» förklarade
betjenten.

»Nå, hvad står der vidare?» sporde Collette.

»Hvem kan komma ihåg allt?... Men för öfrigt var
det en mängd artiga ordalag och äfven några knapphändiga
helsningar på hertiginnans vägnar.»

»Och hvart skulle de då ha begifvit sig?» frågade
Collette.

»Det aktade de sig nog för att säga,» menade
betjenten.

»Men hertiginnan ... hertiginnan har ej skrifvit något?»
frågade hennes kammarjungfru.

»Det känner man ej... Det är nog möjligt, att hon
förr eller senare egnar den stackars hertigen något
trösteord, ty hon var ju en sådan engel i godhet, er sköna
hertiginna,» tillade betjenten försmädligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free