- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
246

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vacker engel!» tillade en annan betjent; »men jag
anade nog, att det så skalle sluta... Baronen var ju efter
henne öfverallt, som fjäriln efter blomman.»

»Men blomman var icke efter fjäriln,» svarade Collette.
»Oh, det hänger aldrig rätt tillsammans!»

»Nej, det vore väl synd att säga,» yttrade betjenten;
»men jag har åtminstone icke det på mitt samvete, att jag
sett och blundat, att jag hört och tegat.»

»Hvad är det som ni sett och ej blandat för, som ni
hört och ej förtegat?»

»Hertiginnans och baronens förhållande, kan ni väl
förstå ... Jag varnade hertigen, men han var döf för min
varning.»

»Men jag, som dagligen omgifvit hertiginnan, har
hvarken hört eller sett något,» förklarade Collette med
fast ton.

»Ack, fruntimmer de se och höra på ett eget sätt...
När frågan är om kärleksalfärer, så ha de särskilda ögon
och öron. .. Jag håller vad, mademoiselle Collette, att ni
burit mer än en billet-doux från hertiginnan till baronen
och, för att ej gå tomhänd tillbaka, fört hem mer än en
louisd’or, som ni likväl ej framburit.»

»Nedrige!» ropade kammarjungfrun, darrande af harm.

»Monsieur!» blandade sig Felix ändtligen i samtalet, i
det han vände sig mot hertigens betjent; »det kunde falla
mig in att för evigt tillsluta det öga som icke kan blunda,
och den mun som icke kan tiga.»

Betjenterna svarade med en skrattsalva.

Lyonesaren ryckte sig lös från Collettes arm, för att
genast sätta sitt infall i verket.

»Félixl» bad Collette, användande alla sina krafter för
att tillbakahålla sin älskare; »Félix, ingen öfverilning 1...
Det gifves förolämpningar som äro under en menniskas
värdighet att hämnas... O, min arma hertiginna!»

I detsamma hördes en klocka ringa i porten.

»Ah, hertigen!» ropade betjenterna, hvarefter de
skyndsamt drogo sig in i porten och försvunno.

»Nå, ämnar icke mademoiselle stiga in?» frågade
portvakten.

Collette svarade ej.

Så godt som hängande vid sin älskares arm, syntes
hon döf för allt utom för sina egna tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free