Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni älskar aftonluften,» yttrade portvakten; »nå, gerna
för mig, bara ni aktar er för att bli enleverad af patrullen,
hvilket är värre än att bli enleverad af baroner.»
Derefter gick han in och tillstängde porten efter sig.
Félix och Collette stodo qvar på gatan, tysta,
grubblande och icke hörande de raska stegen af en person som,
kommande från bulevarden, närmade sig dem.
»Ab, der har jag er, jag anade detl» ropade gladt till
dem en bekant röst.
De tu vände sig om och igenkände Armand Cambon.
»Jag ämnar mig till andra sidan Seinen,» fortfor han;
»men som jag anade att träffa Félix hos er, Collette, så tog
jag denna väg, för att i förbifarten springa upp och önska
er en rolig afton.»
»En rolig afton 1» upprepade Félix dystert; »oh, bär
står mycket illa till I»
»Ja, monsieur Armand!» tillade Collette, snyftande;
»en stor olycka!... O, miu Gud!»
»Men så tala dål» ropade Armand med bestörtning,
liksom kände han på förhand, att denna olycka äfven gälde
honom; »tala då... i himlens namn, hvad han händt?»
»Hertiginnan,» snyftade Collette.
»Hertiginnan!» skrek Armand, gripande kusinens och
kammarjungfruns händer samt tryckande dem så hårdt, att
de begge nästan signade ned till gatan; »talen... hvarje
sekunds dröjsmål ger mig döden!»
Ofta afbruten af sina tårar och verop, berättade Collette
allt hvad hon nyss hört af betjenterna.
Armand stod som förstenad.
Félix lemnade sin älskarinnas arm och fattade sin
kusins. Den starke behöfde stödjas af den svage.
»När jag sammanlägger detta med de rykten, som
både hertigens betjenter och han sjelf med så mycken ifver
framfört till mig,» slutade kammarjungfrun sin berättelse,
»stannar jag i den fulla öfvertygelsen, att det rysligaste anslag
är å bane mot min stackars hertiginna, och att det skall
lyckas, om ej himlen beskyddar henne.»
»Ja,» mumlade Armand med dof röst, »denna djefvulska
plan, som jag anat, som jag fruktat, har då ändtligen
mognat och lyckats.., Men,» tillade han, gående af och an
på gatan med hopvridna händer, »hur vill jag rycka den
arma ur vilddjurens klor 1 ... Hur vill jag rädda henne från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
