- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
256

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han sprättade upp soldater, i stället för att lappa ihop
dem, hvilket annars anses så lönande icke mindre för
kompanichefer än för skräddare.

I stället för knapphål öppnade han grafvar. Hela
verlden var för honom en verkstad, der man blott skär
till utan att taga mått förut eller sömma efteråt.

Nyss hade han knappast haft ögon för de
truppafdel-ningar han mött; nu mönstrade han hvarje soldat, och
alltid med synbar förargelse.

Han började, till Collettes stora förskräckelse, gnola på
melodier till revolutionära sånger och taga ut stegen, så att
den stackars kammarjungfrun med möda kunde följa honom,
under det hon bemödade sig att med sin lilla hand stoppa
till sin älskares mun, som blef allt större och större.

Den arma Collette började gråta.

»Gråt blod,, så tyrannerna blekna I» ropade skräddaren.

»Du gör oss olyckliga, Félix!»

»Hvad gör det, allenast mitt fädernesland blir lyckligt!»
fortfor skräddaren med en stor åtbörd.

»Men du tänker alls icke på mig?»

»Du skall slåss vid min sida, Collette 1»

»Nej, jag tackar.»

»Du skall stupa vid min sida, Collette 1»

»Men du är då alldeles förryckt... O, hvarför skulle
Armand skicka oss hitl» tillade Collette suckande.

Hertiginnans kammarjungfru hade rätt.

De gator de passerade voro icke egnade att stäcka
vingarna på den revolutionära anden.

Från hvarje port, hvarje fönster, hvarje glugg gapar
ett blodigt minne från forna revolutioner, minnen som
oemotståndligt tyckas tilltala oss och mana till nya strider.

I synnerhet är detta förhållandet med Rue de Faubourg
S:t-Antoine, på hvilken de unga tu, lemnande Bastiljplatsen,
nu veko in.

På denna gata, hvilken sedan århundraden varit och
är bebodd af handtverkare, som der hafva sina fabriker och
verkstäder, kämpades mördande strider under de tre
julidagarna, synnerligast den 28.

Tre särskilda gånger rensopades gatan af kartescher,
som regnade från de på Bastiljplatsen uppförda batterierna,
och en ryslig matta af döde och sårade betäckte hela den
långa breda gatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free