Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han nöjde sig icke med att blott stä utanför
eller gi omkring den: han lade sig åfven ned pi fyra
fötter och det si djnpt, att han med sina ögon nästan
vidrörde gatan.
S:t-Etienne var en dilig och illa stenlagd gata.
Hela fläckar deraf bestodo af bara sand, och det var i
synnerhet dessa fläckar vår hjelte med största noggrannhet
synade.
»Ja, det lider intet tvifvel,» sade han för sig sjelf,
under det han kröp omkring; »spiren efter en vagn med
breda hjul märkas tydligt, och de spir jag här ser äro
desamma som jag upptäckte vid början af gatan ... Men här
framför porten vrida de sig i en halfcirkel... Vagnen har
följaktligen hillit utanför denna port och sedan itervändt
samma väg... Ja, hit hafva de fört henne, här miste hon
vara, och här skall jag ocksi finna henne.»
Armand kastade en biick uppåt fönstren pi prestens hus.
Ett af dessa fönster var upplyst, men mellan ljuset
och rutan var en gardin, som hindrade iskidaren att frän
gatan urskilja hvad som derinom kunde förehafvas.
Armand närmade sig porten ocb kände pä den. Porten
var stängd och läst inifrän.
Han lade örat intill den, men hörde intet.
Hvad skulle han ocksi kunna höra genom en port?
»Jag kan ej göra nigot annat än att vänta till nio, dä
mina kamrater komma,» sade han; »dä stormar jag huset,
slär in portar och väggar, om det gäller, genomsöker hvarje
vrä af röfvarkulan, griper bofvarne, och räddar henne...
O, hvarför är icke klockan redan niol»
»Men,» ätertog han genast, »det är en hel timme dit,
och timmen har sextio minuter... Inom mindre än en
minut kan det rysligaste brott föröfvas... Jag kan ej vänta
en enda minut, än mindre en timme ... O min Gud, kanske
är det redan för sent !*... Jag miste ensam spränga porten,
ensam storma huset, ensam nedgöra bofvarne och ensam
rädda henne ... Välan, jag gör det!»
Armand tog ett steg, liksom ville han ögonblickligen
rusa pä porten.
»Men,» sade han, hejdande sig, »jag är obeväpnad, och
de kunna vara flere, kunna vara beväpnade ... Det är icke
tillräckligt att jag dör, ty hvartill skulle väl min död kunna
gagna henne !... Om jag blott hade en dolk, en knif...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
