Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fördömda patrullerna!... Jag vägade icke bära något
vapen på mig.»
Den unge mannen kastade omkring sig sökande blickar,
men han sökte fåfängt ett vapen.
Han trodde att han skulle upptäcka någon mensklig
varelse på gatan, men Spökhusets trakt var för illa känd
att kunna vänta någon besökande, allra minst på denna tid
på dygnet.
»Ha,» yttrade han, rätande upp sitt hufvud; »ve mig,
eländige! Jag står här och förhalar tiden och glömmer, att
jag nära mig har vapen för ett helt regemente, samt att
jag i egen ficka bär nyckeln till förrådet.»
Armand lemnade prestens hus, kastade sig in i den
bekanta trädgården, störtade in i huset som stod deruti,
samt befann sig snart i kammaren han förra året bebott.
Armand tände en lykta.
Kammarens bohag var ungefär i samma tarfliga skick
som när vi sista gången besökte den unge arbetarens
boning.
Armand drog sängen från sin vanliga plats och
öppnade den derunder befintliga luckan, likväl icke dervid
iakttagande de försiktighetsmått som vi förut en gång
bevittnat.
Icke heller kunde man upptäcka den mystiska tråd,
som förut varit dragen genom luckan och hade samband
med det innersta af källaren.
Det är troligt, att dessa försigtighetsmått ansetts
öfver-flödiga eller allt för vådliga af dem som efter Armands
afresa haft källaren med dess förråd om händer.
Det gick denna gång följaktligen mycket hastigare
för vår hjelte att krypa igenom den lilla källaren och
sedan komma in i den större, på hvars golf han nedstälde
lyktan.
Lyktan spred omkring sig ett matt sken, men man
kunde likväl märka, att vapenförrådet blifvit betydligt
tillökadt sedan vårt förra besök i den underjordiska
rust-kammaren.
Armand kastade en blick öfver vapensamlingen.
Han tog genast ett par terzeroler och laddade dem.
Han stoppade dessutom några patroner i sin ficka. Det
var ingen brist på patroner, ty, i stället för en fjerding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
