Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förande handen nedät, råkade han på en trälist, hvaruti
väfven var spikad.
Han försökte skjuta listen inåt, men den var starkt
fäst i jordgolfvet.
»Ett stycke väf är ej hela verlden,» tänkte Armand
och fattade värjan, hvars spets var tunn och hvass som ett
pennknifsblad.
Med värjspetsen började han nu skära i den motsträfviga
väfven.
Men för att ej onödigtvis öda tid genom att blott
pröfva huruvida slipadt stål kunde bita i lärft, följde han
med värjspetsen utefter gluggens sidor, i afsigt att genom
det spända väfstycket skära sig ett hål lika fyrkantigt och
beqvämt att krypa igenom som sjelfva öppningen i muren.
Utan någon synnerlig »kraftansträngning å Armands sida,
bet värjspetsen igenom duken.
Öfre sidan af qvadraten var redan bildad eller skuren,
sidorna åt höger eller venster voro det äfven snart, och nu
föll hela qvadraten inåt, numera mjuk och skrynklig, sedan
den blifvit skild från det stora spända väggstycke, hvartill
den hörde.
Armand tittade in genom den numera fria öppningen,
men kunde blott med största möda qväfva det utrop af
förvåning, som ville pressa sig fram mellan hans läppar.
TJUGUFjERDE KAPITLET.
Besök hos grannen.
Ett ljussken kastade sig emot hans ögon, och det så
starkt, att Armand i sin första häpnad trodde, att hela det
inre hvalfvet stod i ljusan låga.
Men den som icke skyr för lågorna kan icke gerna
bäfva för skenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
