Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand förde ögonblickligen värjan och terzerolerna
in genom gluggen, och kröp sedan sjelf efter med möjligaste
hastighet.
En gång väl inkommen, stod han snart på fotterna.
Men han måste hålla handen öfver ögonen, ty han
bländades af det ljus, som från alla sidor förtrollande strömmade
emot honom.
Hvad hade väl blifvit af den forna källaren med dess
ojemna, svarta väggar, dess gropiga, fuktiga jordgolf?
Hade det guld, Armand förra gången sett ligga i högar
derinne, af någon trollmakt besvuret, begifvit sig upp öfver
väggar och tak, för att öfvergjuta dem med fulla värdet af
sin rikedom och hela glansen af sin skönhet.
På tapeter af purpurschagg blänkte stjernor af guld,
och hvalftaket betäcktes med rika draperier af hvit sidensars
med breda guldfållar, hvarifiån hängde tofsar och fransar
likaledes af guld.
På golfvet utbredde sig en af dessa elastiska, nästan
öfverdådigt broderade mattor, som locka massor af beundrande
åskådare till glasväggarna af Shonguels och Réquillards
ofantliga magasin vid Rue Vivienne.
Ifrån en gyllene rosett i taket nedhängde en
mång-armad ljuskrona, tillräcklig att rikt upplysa en af
paris-verldens större salonger.
Dessutom reste sig från begge sidorna höga tända
kandelabrar.
Vid ena väggen höjde sig en hvilobädd med sitt hvita
sidentäcke, kantadt med breda spetsar.
Öfver bädden föll ett rosenfärgadt omhänge, snarlikt
morgonens skimmer öfver en kulle af snö, ännu knappast
vidrörd af vinden.
Armand måste gnugga sig i ögonen för att öfvertygas
om att han icke drömde.
Men han blef snart varse någonting som skulle hafva
gjort honom vaken, om han också legat i den djupaste
dvala, något som han skulle hafva sett, om också hans ögon
varit blinda, så trodde han åtminstone sjelf.
I en kolossal emma, öfverdragen med moiré, stora rosor
på hvit botten, låg försjunken och tillbakalutad en ung
qvinna i svart kasimirsklädning som äfven betäckte barm
och hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
