Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand berättade i fä ord, hur han fått veta
hertiginnans bortförande och skälet hvarför han misstänkte att
baron S:t-Bris fört henne till pater Brédöts hus vid Rue
S:t-Etienne.
»Man ville genom det ena brottet utplåna spåret af
ett annat,» sade hertiginnan, när Armand slutat. »I dag
på eftermiddagen skulle min onkels lik obduceras, och jag
hade förbehållii mig att få vara närvarande ... Jag stiger
upp i vagnen för att fara till min onkels hus... Vagnen
far, men snart tycker jag att färden är längre än som
behöfves och tror att kusken kört vilse... Jag vill fälla
ned vagnsjalusierna för att ropa till honom, men dessa äro
fastspikade och trotsa alla mina ansträngningar . .. Jag ropar,
men ingen hör mig, och ingen kan höra mig genom bullret
af vagnen, som alltmer ökar sin fart,.. Ändtligen stannar
den på en mörk aflägsen gata .. . Vagnsdörren öppnas, och
jag ser baron S:t-Bris.»
»Den nidingenl» ropade Armand, sammanbitande
tänderna.
»Man qväfver mina rop och släpar mig utför flere
trappor hit ned ...»
»Och jag skall icke få döda dem!» gnisslade Armand.
»Ni skall få veta mer.. . men först härifrån, först bort
från detta rysliga ställe 1» sade hertiginnan, hvarefter hon
närmade sig den vägg, genom hvilken man kunde komma
ut i andra källaren.
Armand böjde sig ned vid samma mur och skrapade
med händerna undan mullen.
Derefter stack han armen djupare inåt, för att stödja
under luckan, i fall piken, som han innanför nedstött i
jorden, icke vore tillfyllest.
Hertiginnan lagade sig verkligen till att passera en
väg som troligtvis ingen kunnat förespå henne.
Men det var af ödet bestämdt, att en hertiginna icke
skulle beundra radikalernas rustkammare eller med förundran
betrakta den tarfliga boning, som man lika litet kunde
förespå en hertiginnas räddare.
Eit buller af en knarrande jerndörr drog begges ögon
från luckan till den motsatta väggen.
»Man kommer, man kommer 1» yttrade hertiginnan.
»Så mycket bättre,» svarade Armand muntert; »den
andra vägen är mycket beqvämare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
