- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
276

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Döda honom ej!» bad hertiginnan, förskräckt af de
krampaktiga ryckningarna i baronens ansigte.

»Nej, madame 1» svarade Armand; »han tillhör icke
mig, utan lagen, och jag fränrycker ej galererna ett
välför-tjent offer ... Det var ej för ro skull jag önskade höra och
veta, hvad han kunde säga och handla... Jag blir nu inför
domstolen ett vittne, som kommer väl till pass, i fall den
förhärdade nidingen skulle vilja neka... Men jag måste
binda honom ... Om jag blott hade ... om jag hade en af
de der granna guldsnodderna, som hänga ned frän taket!...
Ack, om jag vågade be er, madame!»

Hertiginnan hastade mot ena väggen, fattade i en af
guldtofsarna och sökte rycka ned den jemte dess snodd.

Under det hon sysselsatte sig med detta arbete, som
för henne icke syntes lätt, drog Armand en stor ostindisk
duk ur baronens egen ficka och gjorde deraf den
ypperligaste bindel för hans mun.

S:t-Bris försökte, medan Armand knöt till bindeln, en
kraftansträngning för att komma lös, men det var flugans
vanmäktiga företag mot spindeln.

Hertiginnan, förskräckt af den våldsamma rörelse
baronens fåfänga försök likväl åstadkom, lemnade den
guldtofs hvaruti hon förgäfves ryckt och fattade en annan, som
hängde nära den förra.

Hon ryckte nu häftigt i denna, men vid första taget
följde både tofs och snodd med hennes hand samt föllo
ned på golfvet.

Men på samma gång hördes utifrån ljudet af en
ringklocka, som pinglade med ganska stark och fyllig ton.

»Gud, jag har ryckt i en klocksträng!» ropade
hertiginnan med ångest.

»Betyder ingenting, gif mig bara snodden, madame!»
svarade Armand och vände om baronen, så att denne nu
låg framstupa på golfvet, hvarefter Armand sammanband
baronens händer bakpå ryggen; »förlåt, madame,» tillade
han derunder, »den stygga snodden har alldeles förstört
edra fina hvita händer.»

Hertiginnan kunde ej annat än småle åt en menniska,
som midt under sysselsättningen med att binda en röfvare
hade tid att beundra hennes händer.

»Ah, jag hör steg utanför!» ropade hon derefter; »o
himmel... De komma hit!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free