Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är just lagom,» svarade vår hjelte, springande
upp och stjelpande emman öfver sin fånge, hvarefter han
uppdrog den ena terzerolen och vände sig mot dörren.
En knackning hördes på denna dörr.
»Om jag icke hade förstummat baronen,» hviskade
Armand till hertiginnan, som stod vid hans sida, »skulle
jag nu tvungit honom att tala till den som knackar pä
dörren . .. Men om ni, madame, ville ...»
»Hvad vill ni jag skall göra?»
»Endast fråga hvem det är.»
»Hvem är det?» frågade hertiginnan med hög, om ej
•just så säker stämma.
»Jag tyckte att baronen ringde,» svarade utanför en
röst, som tycktes göra sig så välljudande som möjligt.
Hertiginnan gaf dervid sin riddare en frågande blick.
»Om ni vidare täcktes be honom stiga in,» hviskade
denne.
»Stig in!» sade hertiginnan.
Dörren öppnades, och brodor Brédöts långa svarta
rock samt svartmuskiga ansigte uppenbarade sig.
Det svartmuskiga ansigtet hade smyckat sig med ett
skälmskt leende.
Men detta leende frös ögonblickligen bort vid åsynen
icke mindre af pistolmynningen, som myste emot honom,
än af det ansigte som visade sig ofvanom den lilla
olycksbådande pipan.
Broder Brédöt, som säkerligen aldrig trott hvarken på
Gud eller djefvulen, såg nu ut som trodde han åtminstone
på den senare.
Också bleknade han ända intill skäggroten.
»Om ni tager ett halft steg för att fly,» försäkrade
Armand, »ökar jag ert radband med en ny kula, och den
skall gå er djupare till hjertat än de öfriga, som ni
troligtvis blott burit för syns skull.»
Broder Brédöt, så känslig för den glade och humoristiske
Plichons infall, kunde omöjligt draga på mun åt Armands.
Han gapade och stirrade mot den lilla pistolmynningen,
men icke det minsta ord förmådde han framhviska.
»Var god och träd närmare, vördade fader!» bad
Armand; »vi äro gamla bekanta, och ni ser att jag besvarat
det besök hvarmed ni i fjor hedrade mig... Ni bor som
en kardinal och är lika gästfri som en sådan ... Stig närmare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
