Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du tycker det, Félix, och jag tycker det verkligen
sjelf, om jag skall vara uppriktig,» svarade Colleite, stigande
upp från stolen och dragande blusskärpet hårdare om sitt
lif, så att hon blef ännu smalare.
Fruntimmer tycka alltid, att de se bättre ut i
karlkläder, och äro derför mycket roade af en sådan drägt.
Vi för vår del kunna ej instämma deruti. Karlkläderna
göra de sköna så små och oansenliga, betagande dem
dessutom det luftiga mystiska behag, som den vida, fladdrande
kjorteln alltid medför.
Hvad vågen är för najaden och molnet för gudinnan,
är kjorteln för jordens sköna dotter.
Döljande mycket, gör den det lilla som synes ännu
skönare och rikare, och hvad är dessutom verklighetens
makt på sinnet emot aningens?
»Skada blott att tyget skall vara så groft,» anmärkte
Collette.
»Den goda värdinnan hade ej något bättre till hands,»
svarade Félix.
»Det är allt mycken skilnad mellan denna och min
vackra debardördrägt, som du såg mig uti första gången,»
anmärkte vidare Collette, och det ganska riktigt.
Debardördrägten är onekligen ett undantag från regeln.
Dess brokiga färger och fantastiska snitt gifva den
något egendomligt och karakteristiskt, som så väl
öfverens-stämmer med det stormande nöjet. Dessutom är denna
drägt en ren nödvändighet för den franska maskeraden. En
vanlig kjortel skulle, till följd både af trängseln och den
vilda rörelsen, snart vara demonterad.
»Men hvad skulle hertiginnan säga, om hon visste
att jag, så klädd, sutte på detta eländiga ställe 1» yttrade
Collette, betraktande nu med något mindre belåtenhet
sin drägt.
»Det är ju blott en nödvändig förklädnad,» tröstade
henne Félix; »det gick ju inte an att här se ut som en
förnäm dam . . . Men du kallar detta ställe eländigt, och det
har du orätt uti, ty...»
Fyra hårda slag på dörren afbröto Félix, hvilken
ögonblickligen reste sig.
Collette, orolig, fattade sin älskares hand och såg på
honom med en bekymrad blick.
* Félix, stenblind för den bekymrade blicken, ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
