Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du skall stanna qvar, Félixl ... Du skall med djerf
hand upptaga den handske som ödet kastat för dina fötter...
Med tåpperhet och mod måste du försona hvad du felat
genom svaghet och obetänksamhet, och möjligtvis kan segern
göra din bragd till en hjeltes.»
»Och du, Collette?» frågade Félix med svag röst;
»du ... du?»
»Jag följer dig, Félix,» svarade hon, »jag viker ej från
din sida, jag!. .. Hvem vet, kanske lyckas det oss att göra
något godt bland de vildar den olyckliga slumpen fört oss
till. .. Derför mod, min vän I... Om du svigtar, skall jag
hviska kraft i ditt öra.. . om du bleknar, skall jag låna dig
mina kinders farg. .. och stupar du, skall min arm blifva
din sista hufvudgärd och min blick din sista tröstarinna in
i döden.»
»Derför.mod, mod, mod!» tillade fransyskan, »och fall
som en man, när du ej kan lefva med äral»
Efter dessa ord slog hon sina armar om sin älskares
hals och kysste hans bleka, fuktiga panna.
I detsamma hördes utifrån ljudet af hammarslag på en
större malmklocka.
»Hör, ropade Félix; »hörl .. . Det är signalen som
kallar migl»
»Som kallar oss 1» ropade fransyskan, tryckande hans hand.
Innan sista klockslaget förklingat, hade de begge lemnat
det lilla rummet.
Men hvilken scen i den stora underjordiska salen! »
Vid skenet af tända facklor syntes en hop män och
qvinnor, dessa äfven i blus, somliga svängande vapen, andra
bärande stolar och spillror af bord.
Uppstigen från stolen på upphöjningen, stod Hvita
Björnen, hållande i venstra handen en röd fana och med
den högra svängande öfver sitt hufvud en förfärlig
jern-beslagen träklubba.
Facklornas sken rödfärgade alla ansigten, kläder och hår.
Det var som hade en skara afgrundsandar samlat sig
till doms i en af underjordens brinnande hålor.
»Klockan är tio!» röt Hvita Björnen, draperande sig
med den röda fanan; »det är hämdens timme som slagit,
och den har slagit med ljudet af en ramlande tron I ... Den
Hvita Björnen skall kallas den Röda, ty hvad han döpes
uti kallas blod!, . . Den blodröda fanan skall svaja för vinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
