Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munnen, och det vore synd. Derfor tala ni med honom,
monsieur Armand... Ni skall nog ge honom besked, om
jag känner er rätt.»
En ung löjtnant af linien visade sig nu nedanför
barrikaden med sin hvita fana.
Nu blef det Armands tur att böja sig ned för att
samtala med parlamentären.
»Monsieur, hvad har ni att meddela oss?» frågade
Armand, artigt blottande sitt hufvud.
»Monsieur,» svarade löjtnanten, förande lika artigt
handen till sin tschakå, »jag kommer på min öfverstes
befallning ... Öfversten tror, att man i det längsta bör spara
landsmäns blod.»
»Öfversten tror som en fransk medborgare och krigare
alltid bör tro.. . Var öfvertygad, monsieur, att det icke
finnes någon bland oss som icke delar hans tro i detta fall.»
»Öfversten har blifvit beordrad att på det strängaste
förfara med de upproriske och utan ringaste skonsamhet
behandla dem, antingen de göra motstånd eller ej... Men
han har befalt mig säga, att derest ni och edra kamrater
öfvergifva barrikaderna och lemna era vapen i hans händer,
lofvar han vid sin ära att icke förfölja någon, utan låta en
hvar afträda med full säkerhet både för lif och frihet...
Längre kan öfversten icke gå, och han fruktar ändå, att
hvad han gör blir misshagligt för dem som gifvit honom
de strängare orderna... Men han underkastar sig hellre
ansvaret för orderbrott, än belastar sitt samvete med
landsmäns blod.»
»Vi förstå uppskatta öfverstens menniskokärlek,» svarade
Armand; »också af höra vi hans välvilliga förslag med mer
nöje än det pockande maktspråk poliskommissarien nyss
förde mot oss____Men vi kunna icke öfvergifva våra barri-
kader och icke lemna våra vapen ... De förra äro verket
af en hel natt genomvakad i oväder och storm ... Hvad
de senare eller våra vapen angår, så ha vi för deras
anskaffande uppoffrat vår sista skärf, och att lemna dem
ifrån oss vore detsamma som att kasta bort hela vår
återstående egendom... En man med er öfverstes ridderliga
sinne kan icke fordra af oss ett sådant offer.»
»Då återstår ej annat för öfversten än gifva signal
till anfall,» yttrade löjtnanten, »och i sådant fall har han
beordrat mig säga, att han låter slå tre trumhvirflar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
