Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sainte-Cécile’s öga, som derigenom blef klart, liknade
mycket mynningen af en mörsare, liggande midt öfver
barrikaden och dold af öfverlagda stenar.
En annan elev tande en brännare.
I detsamma knallade från torget det fjerde kanonskottet.
Det gick som Laborde förutsagt.
En liflig handgevärseld hördes nedifrån barrikaden.
Men ännu hade ej ett enda skott blifvit lossadt från denna.
»Jag hör på stegen och ansatsen, att det är
municipal-gardet som stormar,» hviskade Laborde till Armand, hvilken
låg bredvid honom; »hör hur det smattrar... Så hushållar
man med statens förråd . . . Gråt, Sainte-Cécile, gråt öfver
municipalgardets synder 1»
Ändtligen lossades första skottet från barrikaden, men
ett förfärligt skott.
Det var också Sainte-Cécile som grät.
»När ett helgon gråter,» sade Laborde, »då tystnar
jorden med helig andakt.»
Laborde sade sannt.
Handgevärselden hade upphört. Allt var tyst.
Endast en trumma från torget hördes slå reträtt.
Krutröken började skingra sig..
Och när den skingrat sig, kunde både de som stodo
på barrikaden och de som voro uppstälda på torget se en
förfarlig syn.
De sågo den också, ehuru med olika ögon, för att ej
tala om olika känslor.
Sainte-Cécile’s drufhagelsvärm hade icke allenast sopat
ned största delen af stormkolonnen, utan äfven öppnat en
bred blodig lucka i jägarbataljonen som stod uppstäld bakom
den förra.
Också rådde en obeskriflig förvirring bland regeringens
trupper.
Man hade väntat sig ett stenregn och’ deribland på
sin höjd en och annan illa riktad muskötkula; men om ett
helgon med ett sådant öga hade ingen drömt.
Öfverallt döde och sårade, öfverallt utom på barrikaden!
»Hvad har ni nu för er, Eugéne?» frågade Armand
poeten, hvilken vändt om sängen och kraflade med begge
händerna i tagelmadrassen.
»Apollo skall veta, att jag aldrig samlat guld och silfver,»
svarade Eugéne; »men så är jag så mycket mer begifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
