Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni skulle, icke trott det, om man berättat det för er?»
»Nej.»
»Liksom ni, anade jag det ej, liksom ni, trodde jag det
ej... O, jag kan knappast tro det än, och likväl är det en
sanning, en sanning som gjutit döden i mitt bröst. ..
Grefve de Vandeul, jag är mycket olycklig 1»
»Ja, ni är mycket olycklig!» upprepade grefven.
»Af barmhertighet, af nåd, tala icke mer till mig om
henne!» bad hertigen.
»Jag skall icke mer tala till er om henne,» försäkrade
Vandeul.
De Beaudreuil vände sitt ansigte mot fönstret, liksom
för att dölja sina tårar.
Grefven följde hertigen med en djupt bedröfvad blick,
oaktadt den senare var vänd ifrån honom.
»Jag såg, att er vagn var förspänd,» sade grefven efter
en stunds paus.
»Ja, det är sannt, jag hade glömt det,» yttrade hertigen;
»har ni kommit till fots?»
»Ja, och derför tänkte jag be att få begagna er vagn.»
»Ert sällskap skall bereda mig både tröst och glädje,»
bedyrade hertigen. t
»Godt! Jag följer er då ... vi ha visserligen ännu en
halftimme på oss, men det är kanske i sin ordning, att ni
kommer något tidigare än de andra.»
»Ni har rätt, vi skola fara genast.»
Hertigen och grefven följdes åt utför trapporna och
stego in i den förres vagn.
Vagnen satte sig i rörelse.
Under färden hörde de begge herrarne på afstånd dånet
af handgevärssalvor och kanoner, men iakttogo icke desto
mindre ömsesidig tystnad.
Den ene syntes uteslutande öfverlemnad åt sin sorg,
och den andre tycktes vara för grannlaga att störa den.
Som något hinder icke mötte hertigens vagn, oaktadt
mycket folk var i rörelse, stannade den efter omkring tio
minuters färd utanför porten till den aflidne bankirens hus.
Hertigens tvänne betjenter, begge med sorgflor om
hattar och armar, öppnade vagnsdörren för hertigen och
hans följeslagare, hvilka snart befunno sig i portgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
