Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå in efter ett glas vatten 1» befalde grefven
portvakten; »ni ser ju att hertigen mår illa.»
»O min Gudl» ropade portvakten och skyndade in i
portkammaren.
»Er arm, hertig 1» sade grefven till de Beaudreuil, sedan
portvakten försvunnit; »jag vill föra er tillbaka till er vagn.»
Hertigen fattade mekaniskt grefvens arm och lät sig
föras ur porten.
»Öppnen vagnsdörren!» befalde grefven de begge
be-tjentema, som, bestörta af sin husbondes bleka, förvridna
anletsdrag, verkstälde befallningen.
Grefven hjelpte derefter hertigen att uppstiga och sätta
sig i vagnen.
»Upp på edra platser!» ropade han derefter till
betjen-terna; »hertigen vill fara hem.»
Betjenterna aflägsnade sig från vagnsdörren, i hvilken
grefven derefter fattade.
Sedan betjenterna intagit sina vanliga platser, böjde sig
grefve de Vandeul in i vagnen och sade med en röst som
icke kunde höras af någon annan än hertigen:
»Hertiginnan de Beaudreuil har tillbragt senaste natten
i skötet af min familj; men för närvarande vistas hon i detta
hus, der läkare nu som bäst obducera hennes onkels lik...
Man tänkte äfven låta er vara närvarande, men ni stupade
öfver katafalken, ni hade ej styrka att gå uppför trapporna,
och derför ansåg jag tjenligast för er att vända åter.
»Hertig de Beaudreuil! Ni är en mördare, ni är en
niding!» fortfor grefven; »det 31- ni och andra med er som
vanärat det stånd hvartill ni olyckligtvis hör... Det är ni
och edra gelikar som störtat detta stånd från den höjd det,
till följd både af födsel och bildning, alltid bort innehafva...
Det är icke pöbelns armar, utan adelsmäns brott som fläckat
våra sköldar och bräckt våra svärd, frejdade sedan urminnes
tider.»
En stor tår perlade i den gamle legitimistens öga när
han sade dessa ord.
»De Beaudreuil,» tillade han; »råga ej vanäran med
fegheten... Må denna vagnsdörr, som jag nu tillsluter efter
er, för er vara detsamma som grafvens!»
Efter dessa ord slog han till vagnsdörren.
»Hertigen far heml» ropade han derefter till kusken
och återvände in i den döde bankirens hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
