Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Armand Cambon,» svarade Alphonse.
1 »Armand Cambon,» skriade mängden, »den tappre
Armand Cambon!»
»Jag skall ge befallning om hans upphemtande,»
förklarade officeren.
»Men jag förbjuder det, jag!» förklarade fången; »ni
tyckes blott komma i håg, att jag är er bror, men icke att
jag är er förman... Monsieur le lieutnant,» tillade han
med befallande stämma, »ni lyder, om ni icke vill att jag
döende förklarar er ovärdig det bröst hvarunder vi begge
legat!»
»Karlen är galen!» ropade Alphonse; »han vurmar på
lyktpålen, och så är det alltid med nyhetens behag... Nå
väl, till lyktpålen då, till lyktpålen!»
»Till lyktpålen!» instämde bluserna, och tjugu händer
fattade på en gång tag uti den oförskräckte fången.
»Halt!» ropade krymplingen, som hitintills med tystnad
afhört ordvexlingen, »jag har rättighet att deltaga i beslutet,
jag också, ty liksom ni har jag kämpat för friheten, och jag
förlorade år 1830 mina begge ben... Jag har i striden
dödat flere än en fiende, men aldrig bar jag på mitt samvete
en mördad fånges blod ... Icke heller skall jag tillåta någon
annan att bära det, om det också kostade mig de begge
armar jag har qvar, ja, mitt eget hufvud.»
Alla omgåfvo krymplingen, som var välbekant för de
fleste.
»I skolen icke mörda denne man,» fortfor han, »emedan
den som trotsar döden för uppfyllandet af sin pligt är värd
er beundran... Än mer, I skolen återgifva honom friheten,
emedan folket måste vara ädelmodigt... Det folk som ej
är ädelmodigt är ej heller, värdigt segern.»
Alphonse och hans kamrater mumlade.
»Jag har en dubbel rättighet både att bli hörd och
lydd,» förklarade krymplingen; »jag är icke allenast invalid
för frihetens skull, utan äfven fader till den hvilkens
frihet I fordren ... Jag är Armand Cambons far... Armand
är mitt enda barn, är det enda som ännu gör mig lifvet
kärt; men jag såge honom hellre dö i sitt fängelse än jag
ser folket söla sina händer i ett afskyvärdt brott, och stode
Armand sjelf här midt ibland oss, hans röst skulle vara
hans faders.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
