Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förlåt,» sade han, »men mina första ord till er blifva
också de sista. Jag har fått order till en strid i hvilken
jag ej vill segra, ty jag kunde ej bära en lager färgad af
landsmäns blod. Jag vill icke heller öfverlefva ett nederlag,
ty jag förmådde icke bära skymfen deraf. Derför återstår
mig ej annat än stupa för min pligt, och jag känner att
jag skall dö. Men innan jag dör, ville jag höra från edra
läppar, om ni fördömt mig för den känsla jag vågat helga
er. Jag ville icke qväfva den, om jag också kunnat, ty
den har utgjort min enda sällhet i ett af strider och
försakelser uppfyldt lif. Således blott ett enda ord,
mademoi-selle, blott ett ja eller nej, öppet som er blick, oskrymtadt
som ert hjertal»
»Och hvad svarade
du honom?» frågade
Adelaide under djupaste
rörelse.
»Jag svarade, och
om också mina föräldrar
varit närvarande skulle
jag hafva svarat
detsamma ... Journu, sade
jag, jag kan icke
fördöma någon och allra
minst den jag älskar, ty
jag älskar er så som ni
älskar mig ... Men ni
får icke dö, om ni vill
att jag skall lefva. Ehuru
åtskilda, skola vi likväl
lefva för hvarandra.»
Med en
bifallstrålande blick kysste
Adelaide sin pensionsvän.
»Medan jag så
talade,» fortfor Diane,
»föll min blick på de
begge krucifixen, som
händelsevis lågo framme
i fönstret. Jag tog det
ena af dem och höll
det utanför rutan öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
