Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Journus hufvud, sägande: denna amulett skall skydda ert
lif, som från denna stund äfven tillhör mig. Mellan vår
förening uppreser sig jorden, men mellan våra tankar och
känslor finnas endast luften, solen och himmelen, och dessa
hindra icke själarnes förening.
»Tag amuletten, fuktad af mina tårar, värmd af mina
böner, tag den, segra och lefl»
»Journu tog amuletten och gömde den vid sitt bröst.
Han ilade af som vinden och försvann som den. Vinden
kommer åter, men han kommer ej.»
»Ädla, rika hjerta!» ropade Adelaide; »han kommer
åter, ty två englar skydda honom: bilden af Kristus och
bilden af dig... han kommer åter för att evigt blifva vid
din sida, Diane, och framtiden ler mot dig! Förtvifla ej, ty
vänskapen vakar för din sällhet!»
En lång, stum omfamning följde på dessa ord.
Derefter lösgjorde Adelaide sina armar från Dianes hals
och förde sin vän till en soffa, der hon nedsatte henne.
Vidare och sedan hon tryckt en ny systerlig kyss på
den lidande flickans panna, gick hon till bordet och fattade
det derpå liggande krucifixet.
»Diane,» sade hon, »om jag ber dig om detta krucifix
ville du gifva mig det?»
»Ack ja,» svarade Diane, småleende genom tårarna.
»Om en stund ser du mig åter,»"yttrade Adelaide och
lemnade boudoiren, sedan hon vid sin barm gömt krucifixet.
Adelaide gick in i grefve de Vandeuls arbetsrum.
Grefven satt vid sitt skrifbord, men vid hertiginnans
inträde steg han upp och gick emot henne.
»Grefve de Vandeul,» började Adelaide, »innan jag
njöt något bevis af er godhet och välvilja för mig, visste
jag, att ni var en ädel maD, en man med hjerta och ära.»
»Ert loford smickrar mig, emedan jag mycket värderar
er person,» svarade grefven, i det han förde hertiginnan
till soffan och tog plats bredvid henne.
»Ni skall ej vredgas, om jag yttrar ett uppriktigt ord
till er.»
»Visst icke, madame, ty ni kan ej yttra annat än hvad
jag med största nöje kan afhöra.»
»Det handlar om er dotter.»
»Aha!... Var god och tala!»
»Diane lider... lider djupt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
