Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nåd, nåd för DianeI» ropade hon, kastande sig på
knä för grefven och sträckande mot honom det lilla
krucifixet; »nåd för hans skall som dött för oss alla, som endast
uppskattar och dömer oss efter våra hjertan! Nåd för hans
skull som gjort vaggan och grafven lika för oss alla!...
Nåd för Diane, för ert enda barn, som lider, tynar af
och dörl»
»Ni gör mig brydd, hertiginna,» sade grefven, i det
han uppreste Adelaide och derefter kysste hennes hand;
»antingen gifter sig Diane inom sitt eget stånd, eller gifter
hon sig aldrig... Ni begagnar stränga medel, madame, när
ni anropar krucifixet. Men Gud bor ej blott på korset,
han bor i hela naturen . .. Han har gifvit guldet sitt
förvaringsrum och jernet sitt. .. Han sammanblandade dem ej,
ty han visste, att de endast som skilda hade sitt sanna
värde... Så är det ock med jordens slägter, och så skall
det alltid förblifva.»
»Men utan jernet hade guldet evigt slumrat i sin
klippa,» svarade Adelaide; »det är jernet som öppnat dess
port, och begge äro de till för att hjelpa och stödja
hvarandra .. . Hvem gaf det ena slägtet rätt att förkrossa det
andra? Är det ej af det helas förening som verldens lycka
och fred beror? Hvem bad oss öppna grafvar der man
endast borde odla blomsterfält? ... O, grefve de Vandeul,
i stället för att leende betrakta paradiset af er dotters lycka,
vill ni gråta vid hennes graf, i stället för att i er
dödsstund omgifvas af välsignande barn, vill ni förbittras af ett
förebrående minne 1»
»Madame,» sade grefven, uppstigande, »ni skall ej mer
tala till mig om denna ledsamma sak ... Man har beröfvat
oss alla våra rättigheter, men man skall ej beröfva oss den
enda som återstår, nämligen rättigheten att förfoga om vårt
hus såsom oss godt synes ... Må mademoiselle de Vandeul
gerna dö, om hon ej kan värdigt lefval»
Under dessa ord fattade den gamle legitimisten
hertiginnans hand, kysste den artigt och följde henne sedan till
dörren.
»O min Gud!» suckade Adelaide, när hon väl kommit
ur grefvens rum; »gifves det då ingen dygd nog stark att
trotsa fördomens makt! .. . Evige himmel, haf förbarmande
med din vanstälda jord!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
