- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
367

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det är rent af omöjligt att vanda bland en sådan
folkskara,» anmärker med skäl Simon, tyglande sin harm.

»Angår mig ej... ni måste!» befaller befälhafvaren
med oböjlig envishet.

I detsamma — och utan att man hitintills fått veta af
hvem — aflossas ett gevärsskott från infanterifyrkanten.

Officeren vänder om sin häst, som börjar stegra sig,
och rider hastigt tillbaka in i fyrkanten, hvilken sluter sig
efter honom.

Strax derefter ser Simon, och till sin stora bestörtning,
hurusom tvänne linier bajonetter sänka sig mot honom och
den tallösa skaran, som gladt sorlar bakom hans rygg.

»Tusan djeflar! ... Akta er, akta er!» ropar Hvita
Björnen, hukande sig ned till gatan.

»Eldl»

Simon, hvars öron tydligt uppfatta detta hemska
kommandoord, griper om bulevardstenarna, liksom ville han
klämma sönder dem mellan sina jättefingrar; men jättens
fingrar förlamas vid dånet af den handgevärssalva som öfver
hans hufvud ögonblickligen följer på kommandoordet.

O himmel 1 ...

Längst utåt hela bulevarden höjer sig mot nattliga fästet
ett skri, ett jämmerskri, det rysligaste kanske som ännu
skakat en stads murar.

Och de som från fönstren ha utsigt öfver bulevarden
skåda en fasansfull syn.

Alla som kunna fly, fly in i närgränsande gator och
gränder.

Men många kunna icke fly. Många ligga dels orörliga,
dels vältrande i sitt blod, och hvad den sprittande
karnevals-glädjen nyss sätt ut, skördar nu den bleka, skonslösa döden.

Den stojande bulevarden är ett grafkor nu. Facklor,
som glädjen tändt, flämta som likljus deröfver.

Hvadan detta slagtande utan föregåDgen varning, detta
mord utan tvingande nödvändighet?

Huru kunde en beväpnad truppstyrka gifva eld på en
obeväpnad, gladt sorlande skara af män, qvinnor och barn?

Hvadan 1 — Huru! —

Simon reser sig oskadd från marken och kastar en
blick på sitt åkdon, hvars begge dragare störtat.

Af de fem personer ban nyss lemnat qvar på vagnen
ser han numera ingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free