Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår rysning för den döde har varit mindre än den
beundran vi känt för ett samhälle, som äfven i olyckan
erkänner en helgd och derför icke föraktar den.
Armand och hans följeslagare utkommo efter en half
timmes förlopp, ur La Morgue.
De förde med sig de begge kistorna, dessa likväl
synbarligen tyngre än när de fördes in.
»Nog mins jag när jag stod här aftonen den 30 juli
1830,» sade den äldste af karlarne; »bundratjugufem i
striden fallne lågo då derinne... Nere der vid stranden
landade en stor båt med svart flagga... den hade kommit
för att afhemta de döde... Längst ut åt stranden rörde sig
en folkmassa, som stum betraktade båten med flaggan ...
Men när båten med sina ännu stummare passagerare stötte
från land, då höjde sig från alla stränder ett skri, som
manade till hämd, och hämden uteblef icke... Med de
jordade offren jordades äfven bourbonerna, och de skola ej
uppstå förrän på den yttersta dagen I»
Armand hade sjunkit ned på båren mellan de begge
kistorna, hållande en hand på hvardera.
»Unga, glada flicka,» sade han med en blick på den
ena kistan, »detta kunde du ej ana, när du i går afton
leende och dansande lemnade mig på Rue de la Paix...
Eélix, Félix!» tillade han, i det han med begge armarne
omslöt den andra kistan; »hvad skall jag svara dina
föräldrar och syskon! Hvad skall jag svara din arma mor, när
hon ropar till mig: Gif mig åter mitt barn, gif mig min
förstfödde tillbaka!...»
»Jag kommer också mycket väl ihåg versen på svarta
taflan, som då hängde öfver porten till La Morgue,» fortfor
den gamle arbetaren, »den lydde så här:
France, dis-moi leurs noms; je n’en vois point parattre
Sur ce funébre monument f
— Ils ont vaincu si promtement,
Que j’était libre avant de les connaitre!»
»Bon, bon,» yttrade en yngre arbetare, härmande
klockans klämtande; »hörde ni ej hvad Notre Dame sade?»
»Allons! sade hon,» svarade den gamle, bättre härmande
klockan; »allons, enfants! Allons, enfants!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
