Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När krutröken af denna salva något skingrat sig, kunde
begge partierna betrakta hvarandra.
Arbetarne hade sigtat för högt, och det var egentligen
hästgardisternas kaskar som lidit af kulorna.
Likväl stannade chocken, emedan första salvan gjorde
hästarna svåra att tygla.
Men af de små eleverna syntes ingen.
Dock log deras mästare, under det han laddade sitt
gevär.
Slutligen började han gapskratta och hela ledet med
honom.
Hvad skrattade man åt?
Jo, en högst orolig och underlig rörelse förmärktes
tydligen bland hästgardet.
Sadlarne, vickande än åt höger och än åt venster,
började högeligen besvära de eljest så sadelfasta ryttarne.
Man såg de stolta kavalleristerna, bleknande lika mycket
af fruktan som af raseri, sticka med sina sablar mellan
hästländerna, liksom hade de haft en underjordisk fiende att
bekämpa.
Ja, det var också en underjordisk fiende och säkert
den värste som en ärlig kavallerist kan råka ut för.
Strax efter det handgevärssalvan hejdat chocken hade
Alphonses små elever, dolde af krutröken, sprungit emot
sqvadronen och med den smidighet, som deras ålder
med-gifver, krupit in mellan hästfötterna.
Derefter hade de med sina små knifvar, som, tack vare
mästarens omsorg, voro väl slipade, börjat afskära
buk-gjordarne till ryttarnes sadlar.
Detta är ett eget sätt att demontera kavallerister, endast
kändt och med fördel brukadt i Frankrike.
Att under sådana förhållanden beherska hästen och på
samma gång handtera pistol eller karbin var för de tappra
municipalgardisterna en ren omöjlighet.
Man kan tänka sig deras harm.
Att besegras är ett öde, som äfven den tappraste
krigare kan bereda sig på; men att besegras af barn, kastas
ur sadeln af barn, som säkerligen aldrig ridit i sina dar,
om icke barbacka på eländet och nöden, det är det
grymmaste i verlden.
Ty rättvisligen bör erkännas, att det icke är bättre
mans barn som bära sig så åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
