- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
393

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sådant var det innehåll som den sköna markisinnan
ännu icke blifvit mätt på att läsa, men som hon likväl
redan bort kunna utantill.

»Jaså, på samma sätt,» sade hon för sig sjelf, eller,
rättare sagdt, tänkte; »ohjelplige, ända in i döden ohjelplige
dåre!... Du ville att jag skulle dö . .. jag skulle dö, jag?»
tillade hon med en leende blick i spegeln, som säkert aldrig
hugnats med en skönare bild.

Man böjer ej godvilligt ett sådant hufvud under den
gröna torfvan; man lemnar ej gerna åt den svarta mullen
en kropp, hvars minsta fiber är en kupidon med många
nya pilar i sitt koger.

Markisinnan hade rätt. Hertig de Beaudreuil, den
olycklige, var äfven en ohjelplig dåre.

»Rädda mig?» återtog markisinnan; »rädda mig?...
För hvem? För hvad? För ah en hertig ger en bankir en
dosis gift?... För det att densamme hvars enka jag är

äfven har en annan enka?... För det att den ena maken

säljer bort den andra och sedan, efter att ha råkat ut för

dålig köpare, sätter en kula för egen panna ?... Allt det
der är mycket obehagligt, men hvad kan det röra mig ?...
Hvad är det då som jag skulle frukta?... S:t-Bris och
Brédöt äro fängslade och skola blifva föremål för en
kriminalprocess, det är sannt, men hvad kunna de anföra
mot mig?... Inbillade han sig då, den arme hertigen, att
jag låtit dessa skälmar titta djupare i mina kort än jag

velat?... Rigobert, blott en enda gång har du varit
förnuftig, och det var när du vände pistolmynningen mot ditt
eget hufvud... Jag har förorsakat din undergång, skrifver
du... Samma visa hafva andra sjungit före dig, och jag rår
verkligen icke för om ännu flere skola sjunga den ... De
narrarne! Man skänker dem himlen i ett famntag, och när
man tillsluter sin famn, hafva de ingen annan tillflykt än
grafven ... Men hvem kan hjelpa det?.. . Hvem kan för
evigt skänka himlen åt alla?... Jag är, som man påstår,
en gudinna,» tillade bon med en leende blick i spegeln;
»men tyvärr, ingen Gud!. .. Jag kan ge saligheten åt de
lefvande, men icke lifvet åt de döde.»

Efter dessa lugnande betraktelser satte sig markisinnan
i sin mjuka kåsös, upplösande sina långa svarta hårflätor,
hvilket, som man vet, var hennes favoritsysselsättning, när
hon ej hade något annat att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free