Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lejonet i Jardin des plantes, för att bespara er en resa till
Afrika.»
Ett obetydligt och för längesedan jordadt minne började
spöka i markisinnans hufvud.
Hennes ansigte blef blekare och lika blek buketten pi
hennes mun.
»Ni frigade också hvad jag vill,» fortfor Hvita Björnen,
hvilken läsaren troligtvis redan känt igen. »Till att börja
med vill jag tacka er för det ni bekostade min resa till
Afrika, ehuru jag icke bad er derom ... Men ni bekostade
icke återresan, elaka, utan jag måste frakta mig hem så
godt jag kunde... Emellertid kan jag helsa er från slägt
och vänner i Afrika... Hyenan mår bra och brukar,
liksom ni, aldrig klippa sina klor... Långa klor äro, liksom i
Paris, ett mod äfven i Afrika... Krokodilen bibehåller sig
temligen, oaktadt sin höga ålder, och har ännu icke behöft
lägga sig till löständer, också liksom ni, efter hvad jag
förmodar ... Med ett ord, de må alla bra, frodas i sina gröna,
omätliga boudoirer och kokettera på sitt sätt... Någon
bildning och något finare seder skulle likväl ej skada dem...
Ni, madame, kunde just åtaga er den saken... Till att
börja med, knnde ni lära dem att bita med andras tänder,
och det vore genast ett entrékort till S:t-Germain, ett stort
steg på bildningens bana.»
Det är visst en sanning, att hvad Hvita Björnen sade icke
kunde vara särdeles uppbyggligt för markisinnan d’Estelle;
men sättet hvarpå han talade hade likväl ingenting hotfullt
och förskräckande.
Markisinnan började således någorlunda hemta sig från
sin första bestörtning.
Hon bemödade sig till och med att småle, och hon
lyckades ganska bra.
»Monsieur,» sade hon, »er beskrifning öfver Afrika är
onekligen ganska målande, och jag vore nästan frestad att
göra hvad ni bedt mig om... Det förvånar mig blott, att
ni ej sjelf försökt något i den vägen, ni som likväl varit
på stället.»
»Nej, fan, jag biter helst med egna tänder,» svarade
Hvita Björnen skrattande.
»Hvad för öfrigt er återresa från Afrika beträffar,»
sade markisinnan, »så torde jag kunna bevisa, att det var
min afsigt att äfven bekosta den ... Nu har ni verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
