Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hustrun lofvade bättring för andra gången, men rymde
för den tredje till en större lustgård, hvars herre och
skapare var hertig, men för öfrigt ingenting annat, såsom
fallet merendels är med hertigar.
»Gif mig min hustru eller döda mig!» ropade den
förtviflade mannen till hertigen.
Monsieur le duc gick en medelväg och svarade nådigt:
»Sök henne i min lustgård.»
Mannen rusade in i lustgården och sökte.
Han klef ned i dammar, han sönderref sig bland
engelska granar, men han fann ej sin hustru.
Han ropade hennes namn. Ekot från en stallbyggnad
återgaf honom namnet, men icke hustrun.
Den stackars mannen återsåg aldrig mer sin kära hälft.
Vinhandlaren sörjde och har nu en olycklig fix idé.
Han tycker, att han är den fulaste karl i verlden,
och det ginge väl an med det, men han tycker på samma
gång, att alla kvinnor afsky honom, och just deri ligger
galenskapen.
Han förbannar sin mun som blifvit stor, ögonen som
blifvit för små, näsan som blifvit för kort och öronen som
blifvit för långa.
Han förbannar sina föräldrar, förbannar himmelen, som
tillåtit sådana missproportioner.
»Är han inte djefvulen så olycklig?» frågade Hvita
Björnen.
»Jo visst, stackars karl 1» medgaf markisinnan.
»Jag är säker på att ni gör allt i verlden för att
återföra den olycklige till förståndet.»
»Utan tvifvel, medgaf markisinnan, ty man måste
medgifva allt hvad en dåre säger.
»Jag visste nog det, ty ni har ett så godt hjerta,»
påstod Hvita Björnen.
Det var ej något tvifvel mer: vindragaren hade blifvit
galen, liksom vinhandlaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
