Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maugiron teg och tog skrattarnes pengar. Men hvad
Seine beträffade, sä talade han aldrig om denna vackra flod.
En god sak talar för sig sjelf, tänkte han, med tanken
på sina oskyldiga viner.
Men den som både tog pengar och skrattade, det var
Maugirons hustru.
Hon påstod helt öppet, att hon ledt Seinefloden genom
minst trettio generationer, och som hon varit vinförsäljerska
i minst trettio år, så fanns ingen som betviflade hennes
uppgift.
Men det var roligt att höra en sådan uppgift, och man
gick också gerna till madame Maugiron för att skratta åt
hennes infall, samt blef på detta sätt sjelf en af Seineflodens
oräkneliga kanaler.
Madame Maugiron såg ingenting ut för verlden, men
hon var trogen sin disk, trogen sin man, trogen hans
oskyldiga viner.
När monsieur Maugiron uträknat, att han blott fortjent
hundra procent på sina viner, så bevisade madame Maugiron,
med griffeln på taflan, att det var hundrafemtio. Maugiron
var förtjust i sin hustru.
Men just som hon höll på att leda floden genom den
trettioförsta generationen, dog madame Maugiron.
Monsieur Maugiron smälte i tårar på hennes graf, men
glömde icke pruta på kyrkräkningen.
Den hushållsaktige Maugiron ville, att hans kunder
skulle sammanskjuta till en minnesvård öfver hennes stoft,
och hvad skulle det icke ha blifvit, om trettio generationer
slagit sig tillhopa?
Men man svarade honom, pekande på Seine: »Vänd
er till dem som hafva broarne och kajerna under sin
tillsyn, ty af tacksamhet för öfversvämningar som uteblifvit
skall säkerligen brostyrelsen i marmor föreviga madame
Maugirons namn.»
Monsieur Maugiron blef förtviflad. Men hvad som
tärde honom djupast var, att han aldrig mer kom upp till
talet hundrafemtio. Han kom icke ens till hundra.
Maugiron, ur stånd att bära en sådan olycka, beslöt
att dö och således blifva den förste vinhandlare som dött
med godo.
Han knöt ihop några förklädsband, hvilka hans hustru
i lifstiden begagnat. Banden, som tillhörde en af de äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
